Fru talman! Jag noterar att vi blir färre och färre i kammaren. Vi har nu hållit på i fyra timmar, och jag lovar att jag ska vara koncis.

Låt mig ge en liten kommentar. Jag tyckte att det var spännande att höra den moderata ledamoten hylla så många socialdemokratiska reformer. Historiskt sett har allt som rör föräldraförsäkring, semester, borttagande av sambeskattning och så vidare knappast varit något som högern och borgarna har drivit på. I stället är dessa reformer resultatet av politik under lång tid från arbetarrörelsens och Socialdemokraternas sida.

Fru talman! Sverige är ett av världens mest jämlika länder, men det är också ett samhälle där vi dagligen ser hur jämställdheten hotas av borgerlig politik. Jämställdhet löser sig inte av sig själv, utan jämställdhet är en fråga om politiska beslut, om mod och om att välja rätt sida av historien.

Den borgerliga regeringen säger att de bryr sig om jämställdhet, men deras handlingar visar något annat. De har sänkt skatten för de rikaste, medan kvinnor, som oftast jobbar inom vård, omsorg och skola, står kvar med otrygga anställningar och dålig arbetsmiljö. Hur kan det vara jämställdhet när kvinnodominerade yrken fortfarande har lägre löner och sämre arbetsvillkor än mansdominerade?

Fru talman! När man sönderprivatiserar vår välfärd slår det alltid hårdast mot kvinnorna - både som anställda och som brukare. Det är kvinnor som får ta smällen när äldreomsorgen inte fungerar, när skolan dräneras på resurser och när vårdköerna växer. Borgerlig politik handlar om att göra välfärden till en marknad där vinsterna alltid går före människors behov.

Ekonomisk jämställdhet är nyckeln till riktig frihet. Men hur är det ens möjligt att prata om ekonomisk jämställdhet när kvinnors löner ständigt och jämt halkar efter, när kvinnors samlade arbetslivsinkomster aldrig ens kommer i närheten av männens inkomster och när kvinnors arbete i hemmet ständigt osynliggörs och aldrig värderas?

Den borgerliga regeringen vägrar helt att se sambandet mellan klass och kön. Vi i Vänsterpartiet ser det tydligt. Det är därför vi alltid kämpar för bättre villkor i kvinnodominerade yrken, för rätt till heltid och för en starkare gemensam välfärd.

Som jag sa tidigare är jämställdhet inte något som sker av sig självt. Det kräver handling, investeringar och en politisk vilja att skapa ett samhälle där kvinnor och män, flickor och pojkar, har samma möjligheter att leva sina liv.

Jag kommer aldrig att backa i kampen för ett jämställt samhälle, ett Sverige där vårdpersonal inte går på knäna, där kvinnors arbete värderas lika högt som mäns och där varje kvinna kan känna sig trygg på jobbet, i hemmet och på gatan.

Fru talman! I Sverige ska ingen kvinna behöva leva i rädsla för våld i hemmet. Ingen kvinna ska behöva välja mellan sitt eget liv och tak över huvudet. Våldet mot kvinnor är en nationell kris, och kvinnojourerna är en av våra absolut viktigaste försvarslinjer.

Vi i Vänsterpartiet står upp för de ideella kvinnojourernas roll i samhället. Dessa organisationer har i årtionden burit ett enormt ansvar och gjort ett ovärderligt arbete för att skydda kvinnor och barn som flyr från våld. De drivs av engagemang och solidaritet, inte av vinstintresse.

Att låta privata aktörer bedriva kvinnojoursverksamhet innebär att fokus flyttas från kvinnans behov till vinstmaximering. Vad händer när skyddade boenden börjar spara in på personal, säkerhetsåtgärder eller stödinsatser för att öka lönsamheten? Vad händer när resurser som borde gå till terapi, juridisk hjälp och skydd tas ut som aktieutdelningar? Våldsutsatta kvinnor och barn förtjänar bättre än att deras trygghet blir en handelsvara. Dessutom riskerar privatiseringen att skapa ojämlik tillgång till stöd. Redan i dag är det stora skillnader i hur mycket resurser olika kommuner lägger på kvinnojourer. När privata företag får tillgång till marknaden riskerar situationen att bli än mer fragmenterad. Vi får ett lapptäcke av kvalitet och tillgång, där kvinnors möjligheter att få hjälp beror på vilka företag som har valt att etablera sig just där.

Kvinnojourerna lider redan av kronisk underfinansiering. Många ideella jourer får i dag kämpa för att hålla verksamheten igång. De är beroende av tillfälliga projektbidrag och kommunalt stöd som kan variera från år till år. Det gör det givetvis svårt att långsiktigt planera och erbjuda kvinnor och barn den trygghet och kontinuitet de behöver.

Fru talman! Mäns våld mot kvinnor är ett samhällsproblem - inte en affärsmöjlighet. Att bekämpa mäns våld mot kvinnor är en grundläggande fråga om jämställdhet och mänskliga rättigheter. Det är en kamp som kräver politisk vilja, inte marknadslogik. Privatiseringar och konkurrensutsättning av kvinnojourer är ännu ett exempel på hur borgerlig politik underminerar våra gemensamma lösningar på ett verkligt samhällsproblem som vi alla säger att vi vill ta tag i.

Fru talman! Eftersom Vänsterpartiet bland annat vill tillföra mycket mer medel till kvinnojourerna kan jag inte yrka bifall till en egen reservation till förmån för det, utan vi har lämnat ett särskilt yttrande till betänkandet.

Det här är mitt sista framträdande i talarstolen, och därför vill jag passa på att önska det hårt slitande kammarkansliet, som har fullt sjå med att vi talar rätt och gör rätt för oss, en fridfull och god röd jul och ett gott nytt år - och även till arbetsmarknadsutskottets kanslipersonal.

(Applåder)