Fru talman! Vi är alltså det parti som inte ger pengar till dem som jobbar.

Ni lägger halva reformutrymmet på skattesänkningar i stället för att lägga det på välfärden. För vet ni vad, fru talman - där finns det kvinnor som jobbar och sliter. De sliter i skolan, i matbespisningen och på äldreboendet. Det är de som behöver en bättre arbetsmiljö och bättre villkor. Det är de kvinnorna som skulle behöva alla de pengar som ni lägger på att sänka skatten, och det hade gjort en gigantisk skillnad.

Jag fick inte några svar på de frågor jag ställde om varför man gör en nedmontering. Jag gav sex tydliga exempel. Men jag vill bryta ned detta till en av dem som jag vet att ledamoten har haft en hög svansföring om att regeringen ska genomföra. Det gäller förslaget som redan fanns på bordet när regeringen satte sig på departementen, nämligen att kriminalisera psykiskt våld. Det skulle göras omgående.

Med tanke på att mäns våld mot kvinnor har lika stor prioritet, hävdar regeringen, som gängvåldet har det här förslaget tagit oerhört lång tid att hantera. Andra förslag och propositioner har forcerats igenom lagråd och remissinstanser. Varför tar det så lång tid att komma fram med den här propositionen till Sveriges riksdag?

(Applåder)