Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag.

I ett jämlikt samhälle är du fri att älska vem du vill och vara precis den du är. Det duger och räcker. Det finns en plats åt alla. Det är ett samhälle där man kan lita på att man när man blir gammal fortfarande ses som viktig och värdefull. I takt med att vårdbehovet ökar kommer man att bli väl omhändertagen. Det är ett samhälle där alla barns förmågor tas till vara och tillåts utvecklas och där alla de barn som har stora behov av stöd får all hjälp de behöver innan deras föräldrar fullständigt går under. Föräldrarna ska kunna känna tryggheten att samhället kommer att träda in den dag då de själva inte längre finns där. Den hederliga människa som har jobbat ett yrkesliv och sedan blir sjuk ska kunna räkna med att stöd då finns.

Det är det här som vi arbetar för. Det som betyder något när vi lägger fram en budget är inte bara enskilda budgetposter utan helheten och det samhälle vi bygger en grund för när vi tilldelar medel och skapar incitament.

Regeringens jämställdhetsarbete fortsätter framåt, vilket också syns i denna budget. Bland annat höjer vi anslaget till Jämställdhetsmyndigheten. Vi förbättrar också finansieringsmodellen, så att den blir mer långsiktig och effektiv. Stödet till de nationella stödlinjerna för våldsutsatta stärker vi för att öka svarsfrekvensen. Stödet till utsatta för prostitution stärks. Ett nytt åtgärdsprogram för 2024-2026 har tagits fram för att förebygga och bekämpa mäns våld mot kvinnor, hedersrelaterat våld och förtryck samt prostitution och människohandel. Arbetet med jämställdhetsintegrering fortsätter förstås även framåt.

Det jämlika samhälle som vi arbetar för kräver solidaritet. Vi måste tillsammans hjälpas åt att skapa resurserna. Då måste alla bidra, jobba och göra allt de kan. Men om man har levt i ett land där kvinnors plats är i hemmet och kommer till Sverige, där det i dag i många fall till och med är mer lönsamt att vara hemma än att ta ett jobb, är inte klivet in i arbetslivet särskilt självklart. Det handlar inte om var man kommer ifrån utan om vilka normer och värderingar man har växt upp med och vilka incitament och möjligheter som finns till förändring.

Det här vet vi, för Sverige är ett lysande exempel på att jämställdheten inte kommer av sig själv. Den är ett resultat av ett flertal väl genomtänkta reformer, såsom utbyggd barnomsorg, föräldraförsäkring och inte minst att vi tog bort sambeskattningen av gifta par på 70-talet, vilket höjde värdet på kvinnors löner och gjorde det för dyrt att vara hemmafru. De kvinnor som då inte ville jobba, eftersom de hade vuxit upp med normen att det rätta är att vara hemmafru, mer eller mindre tvingades ut, och de som länge hade längtat efter att komma ut i arbetslivet fick äntligen det stöd som de behövde. Det är den reform som har fått allra störst påverkan på jämställdheten och kvinnors ekonomiska egenmakt.

Den här resan är mig veterligen alla partier stolta över i dag. Jag har åtminstone inte hört någon som drömmer sig tillbaka. Det är precis den resan vi behöver göra i dag igen, men nu för den nya tidens hemmafruar: de utrikes födda kvinnorna. Därför lägger vi stort fokus på språkinlärning, läsfrämjande insatser och studie- och yrkesvägledning för nyanlända och utrikes födda kvinnor. Vi satsar också stort på yrkesutbildningar och försöker på olika sätt att nå ut till utlandsfödda kvinnor, till exempel i den öppna förskolan.

Det som framför allt kommer att få en avgörande betydelse för den här gruppen, som nu står allra längst bort från arbetsmarknaden, är den bidragsreform som regeringen planerar att genomföra och som kommer att säkra att det alltid lönar sig att arbeta. Precis som på 70-talet måste det bli för dyrt att vara hemmafru i Sverige i dag. Det är en svunnen tid.

Det måste dock också lyftas fram att det finns en grupp som i mycket liten utsträckning får del av allt som vi gör och som det har pratats om här i dag. Framstegen är inte för alla. Samtidigt som arbetet har fortlöpt med att förbättra jämställdheten har ett parallellsamhälle som påminner om Sverige för flera hundra år sedan fått växa sig tillbaka genom importerat hedersvåld och förtryck.

De flickor, kvinnor, pojkar och män som utsätts för detta är den allra mest utsatta gruppen i vårt samhälle. De har ofta en hel familj och släkt emot sig. Detta är en egen fråga som behöver behandlas separat. Den är betydligt mer komplex än frågan om våld i nära relationer. Hedersvåld och förtryck är ett av våra största samhällsproblem i dag. Det är också starkt kopplat till gängkriminaliteten. Även om den moderatledda regeringen nu har tagit flera av de krafttag som tidigare fått vänta alldeles för länge finns det väldigt mycket mer att göra.

Avslutningsvis vill jag passa på att så här i juletid skicka lite hopp till den rödgröna oppositionen. Den moderatledda regeringen och dess samarbetsparti skapar nu grunden för ett mer solidariskt och jämställt samhälle. Och vet ni - Sveriges alla kvinnor, svenskfödda som utrikes födda, har mycket mer kapacitet än vad ni tror.

(Applåder)