Fru talman! Jag ska ställa några frågor till Camilla Mårtensen.

I regeringens budgetproposition kan man konstatera, vilket också regeringen gör, att det finns en väldigt stor skillnad mellan kvinnors och mäns genomsnittliga arbetsinkomster. Vi behöver inte gå in på siffrorna. Vi känner båda till dem.

När man sätter upp mål för jämställdhet är en stor ambition att det ska vara en jämn fördelning av det obetalda hem- och omsorgsarbetet och att kvinnor och män ska ta samma ansvar för hemarbetet och ha möjlighet att ge och få omsorg på lika villkor.

Men den stora inkomstskillnaden handlar inte bara om vilken lön man har utan om hur mycket man jobbar. Det är detta som avgör livsinkomsten. Det handlar om vem som tar ansvar för jobbet hemma.

Jag tyckte att Camilla Mårtensen i sitt anförande sa att det var väldigt mycket saker som vi inte kan få bukt med genom politiska beslut. Men det är faktiskt inte sant.

Bengt Westerberg är väl en bekant person? Han var väldigt stolt över pappamånaden, och det har blivit fler pappamånader efter hans tid. Ett sådant politiskt beslut där man säger att papporna också ska vara hemma bidrar till att man förändrar värderingar. Jag tänker att Camilla Mårtensen borde ha fler förslag på hur man ska komma till rätta med differensen här.