Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag.

Ju fler utanförskapsområden vi har, desto sämre är det för Sverige. Det är dåligt för samhällets sammanhållning, det är dåligt för tryggheten och det är inte minst dåligt och orättvist för de barn som tvingas växa upp i dessa områden. Trångboddhet, kriminalitet och dåligt fungerande skolor ger barn som inte valt sin omgivning sämre livschanser och därmed sämre möjligheter.

Problemet är inte nytt. Redan för 20 år sedan varnade Liberalerna, dåvarande Folkpartiet, för den bristande integrationen och det stora utanförskapet. Men trots dessa varningar har samhället blundat för problemet och haft en övertro på att höga bidrag och olika typer av projekt ska kunna lösa utanförskapet.

Då var det svårt att få gehör för språkkrav. I dag pratar alla politiska partier om vikten av att kunna språket och att göra sig förstådd för att kunna ta del av det fantastiska vårt svenska samhälle erbjuder. Men det handlar också om en förståelse för vilka förväntningar och krav som kommer med erbjudandet. Sverige ska välkomna dig, men du ska också vilja välkomna Sverige.

Ett liv i utanförskap innebär inte bara otrygghet. Det handlar också om barn som inte ser sina föräldrar gå till jobbet eller barn som halkar efter i skolan på grund av bristande språkkunskaper. Det ger en skev bild av rättigheter och skyldigheter i landet.

Fokus på det svenska språket är centralt i integrationsarbetet. Även andra insatser behövs, men då behöver de riktas rätt med resurser där behoven är som störst. Då måste vi våga identifiera och adressera problemen.

Fru talman! Därför tog Liberalerna och regeringen redan i början av mandatperioden initiativ till att det skulle samlas in mer information och statistik om var behoven var som störst för att följaktligen kunna sätta in de största resurserna där.

Under hösten har Statistiska centralbyrån och Boverket presenterat en sammanställning av områden där utanförskapet är särskilt stort. Redan i början av 20-talet skrevs den första utanförskapskartan av kollegor till mig. Men de senaste åren har vi använt oss av fakta enbart om ekonomisk utsatthet och kriminalitet.

Det är otillräckligt. Den nya kartläggningen baseras på statistik. Det är skolresultat, arbetsmarknadsetablering, bidragsberoende, kriminalitet och trångboddhet men också attityder och demokratiskt deltagande.

Totalt bor 700 000 personer i dessa områden, varav drygt 170 000 är under 18 år gamla. Utanförskapsområden är inte längre ett storstadsfenomen, utan små kommuner som Perstorp i Skåne eller Lessebo i Småland har också en integrationsskuld att ta itu med.

För att vända utvecklingen i dessa områden krävs stora insatser. Det handlar inte minst om att säkerställa en bra skolgång. Därför gör regeringen en särskild satsning för att göra det attraktivt att arbeta på de mest krävande skolorna.

Regeringen har också tillfört stora resurser så att socialtjänsten ska arbeta sida vid sida med skolan med skolsociala team. Med utanförskapets karta kan insatserna bli mer träffsäkra.

Det kommer att göra skillnad med åtgärder som att ge möjlighet att förlänga etableringsinsatser i samband med föräldraledighet, obligatorisk språkförskola, att stärka civilorganisationer, extra resurser till dem som står längst från arbetsmarknaden och att ge kommunerna större ansvar för att leverera en bra sfi-utbildning. Men som vanligt i den här talarstolen vet vi att en fungerande förskola, grundskola och gymnasieskola är den allra viktigaste integrationsinsatsen för framtiden.

Fru talman! Sverige är ett av världens mest jämställda länder. Likväl ser vi stora skillnader i ett liv beroende på om du har fötts till man eller kvinna. Det är orimligt och oacceptabelt. Det behövs absolut nya lagförslag för att komma till rätta med orättvisor. Men den kultur och strukturförändring som krävs är svårare att lagstifta om.

En jämn fördelning av makt är ett av riksdagens jämställdhetsmål. Jag tänker på den grupp av unga och framgångsrika kvinnor från organisationen Kvinna till Kvinna som besökte mig och några av mina kollegor här i riksdagen. Även tidigare ledamöter har här i kammaren tagit upp dem. De vittnade alla om svårigheterna med kvinnliga förebilder med utländsk bakgrund, både inom näringslivet och inom politiken. Politiken måste givetvis vara ett gott exempel och inte bara peka finger åt andra.

Ekonomisk jämställdhet är ett annat delmål. Men det är inte bara lönen utan även den livslånga inkomsten och fördelningen mellan män och kvinnor som vi måste komma åt. Vem tar ut flest vabdagar? Vem får lön efter sin utbildning? Vem får riskkapital till sitt företag? Och vem driver företag? Hur slår bodelningsreglerna egentligen? Ung Företagsamhet är en viktig organisation i våra skolor. Deras senaste rapport visar att företag som drivs under Ung Företagsamhets paraply är helt jämställda. Kunskap och förmåga att ta ansvar för sin egen ekonomiska situation är viktiga delar mot målet att könet inte ska avgöra din ekonomiska trygghet.

När det gäller jämställd utbildning halkar pojkarna efter i skolan och flickorna i arbetslivet. Bäst i skolan presterar flickor med utländsk härkomst. Enligt forskningen beror pojkarnas sämre resultat på en antipluggkultur, förväntan om framtida möjligheter och val av negativa mönster såsom datorspel i stället för rörelse och läsning. På sikt är det förödande att pojkar och män riskerar att inte se utbildning som den viktigaste vägen till ett fullgott liv i frihet. Här och nu är det upprörande att flickor presterar bäst i skolans ämnen. Men i arbetslivet finns det fortfarande skillnader som gynnar män just för att de är män. Mer struktur samt mer ordning och reda har visat sig gynna de allra svagaste pojkarna bäst. Liberalernas upprättande av kunskapsskolan med trygghet och studiero är en bra start. Från skärm till pärm kommer också att hjälpa till på resan mot en jämställd utbildning.

När det gäller jämställd hälsa skadar sig män, och kvinnor blir utbrända. Det är en kraftigt förenklad bild. Samtidigt är vi säkert många som kan vittna om att det oftast är kvinnan som är hemmets projektledare och som tar ansvar för skolans utflyktsprogram, tar ansvar för sjuka och gamla föräldrar, ser till att luciakronan har batterier och ser till att julmaten passar alla. Det resulterade i fjol under julkraven i december i att 79 procent av de stressrelaterade sjukskrivningarna var kvinnor. Flexibel föräldraförsäkring, fokus på arbetsmiljö och en pågående samhällsdebatt är delar i ett stort pussel som ska få detta att fungera.

Mäns våld mot kvinnor måste upphöra. Det finns inget som begränsar en människas frihet så mycket som våld. För att komma till rätta med mäns våld mot kvinnor måste vi arbeta på flera plan. Regeringens nya åtgärdsplan med 132 åtgärder med fokus på sex områden är ett steg på vägen.

Det viktigaste för att nå målet är det förebyggande arbetet - slaget som aldrig delas ut samt den psykiska terrorn och förföljelsen som aldrig blir av. Redan i förskolan måste vi vara uppmärksamma på könsstereotypa mönster, och i skolan måste det finnas diskussioner om machokultur och könsroller. När det första slaget är utdelat ska rättssystemet ta vid och ge hårda straff för förövaren. Jag är stolt över att Sverige har kommit så här långt i jämställdhetsarbetet. Det har varit en stenhård kamp som tidigare generationer av kvinnorättskämpar och feminister har drivit. I dag vilar ansvaret på oss. Fortfarande lever kvinnor och flickor med rädsla för våld i alla samhällsklasser, i alla etniska grupper och i alla åldrar.

När vi inte längre behöver stå här i kammaren och återigen diskutera mäns våld mot kvinnor, när löneskillnader på grund av kön inte kan registreras och när alla oavsett uppväxtplats får leva sitt bästa liv, först då kan vi tystna.

(Applåder)