Fru talman! Jag tackar Ciczie Weidby för inlägget och frågan. Jag instämmer i att vi hade en fantastisk stund tillsammans med de där tjejerna.

När man ser högutbildade kvinnor som verkligen har ansträngt sig för att komma in i samhället blir man otroligt glad. Man känner en förhoppning om att vi nu är på rätt väg. Samtidigt är det precis som jag sa i mitt anförande att man kan känna en oerhörd sorg när någon säger: "Jag sökte jobbet men fick det inte, och jag vet att det var på grund av mitt namn och min bakgrund."

Här måste vi framför allt jobba tydligt med både synliga och dolda fördomar, något jag också var inne på förut. Vad är det som gör att dessa kvinnor inte får några tjänster trots att de har rätt kompetens? Det kan inte vara så att fördomar får ligga till grund för om någon får ett anställningsbevis eller inte.

Eftersom regeringen lägger extra mycket pengar på jämställdhetsarbetet ser jag att vi är på väg att kunna komma närmare målet att riva hinder, rasera fördomar och komma varandra närmare. Nästa gång den här kvinnan söker en tjänst som socialsekreterare ska hon därför kunna väljas ut först utifrån att hon har rätt kompetens och utbildning och har möjlighet att bidra.