Fru talman! Det känns som att man behöver göra några förtydliganden här i debatten eftersom Sverigedemokraterna och Moderaterna beklagade sig över en rad saker men också upprepade en hel mängd fel om flyktingar och så vidare.

Ett exempel är kvotflyktingar. Man ska veta att det här är mot bakgrund av att över 122 miljoner människor är på flykt i dag. Av dem är 72 miljoner på intern flykt, 32 miljoner under UNHCR:s mandat och 6 miljoner under UNRWA:s mandat. 5 miljoner är statslösa. 8 miljoner av alla dessa 122 miljoner är asylsökande.

Nästan ingen av dessa asylsökande söker asyl i Sverige. I år är det knappt 5 000, och väldigt många av dessa är inne på sin andra eller tredje asylprocess. Det kommer nästan ingen hit, så jag skulle nog säga att den här regeringen kanske ska tagga ned lite i debatten när det gäller kvotflyktingar och ge en annan bild av hur verkligheten ser ut.

I detta kan man, som Tidögänget här, sparka på kvotflyktingar. Det chockar mig, måste jag ändå säga. Kvotflyktingar är alltså världens mest sårbara och mest marginaliserade flyktingar, och så slänger man sig över dem.

Den här regeringen drog ned på antalet kvotflyktingar från 5 000 till 900. Och vet ni vad? De tog sedan inte ens emot 900 utan runt 500, och det beklagade de sig över.

Det finns alternativ för en svensk regering när världen ser ut som den gör och man faktiskt kan skapa lagliga vägar och ha ett ordnat mottagande. Men alternativet att ta hand om de mest sårbara väljer regeringen inte. De väljer att sparka på just den gruppen. Det säger allt om den här regeringen.

I den här debatten har vi inte bara fått höra ett starkt hat mot flyktingar, som är de mest sårbara, utan också mot fattiga. Klasskillnaderna blir tydliga med den här regeringen.

Det finns andra länder som gör på ett annat sätt. Sverige har historiskt aldrig tjänat på passivitet och att gömma sig undan konflikter i världen och låtsas som om inget händer. Man står här i Sverige och sparkar på kvotflyktingar. Det har aldrig någonsin tjänat oss väl att gömma oss undan ansvaret.

Det finns länder som går mot strömmen. Man kan ta Spanien som exempel. Förra månaden beslutade de i sin riksdag att ge nästan 1 miljon amnesti i landet. De vet att de som varit där i mer än tre år ändå stannar där. De vill inte låta människor exploateras eller leva utanför systemet. Det tjänar inte ett land väl. Men regeringen vi har i Sverige pressar människor ut i papperslöshet, ökar klyftorna och ser till att människor hålls utanför systemet och exploateras. Det är raka motsatsen till integration.

Vänsterpartiet lägger fram ett förslag om amnesti för de ensamkommande, vilket det klagades på här av Moderaterna. Vi föreslår att de ensamkommande som varit i Sverige mer än ett år ska omfattas av en amnesti. De flesta har ju varit här i över tio år. Drygt åtta av tio har jobb. Det är en större andel än bland svenska ungdomar! Majoriteten av dem kan inte heller utvisas. Då är det väl självklart bättre att de är inne i systemet än utanför?

Regeringen står i en återvändsgränd, och det visar sig genom att de inte längre kan sparka på de här grupperna. Det enda de kör med är utvisning genom ett system de inte vet hur det ska fungera och att sparka på de mest sårbara: kvotflyktingarna. Det är inte värdigt över huvud taget.

Jag hörde, framför allt inledningsvis, i debatten att Sverigedemokraterna och Moderaterna totalt har kraschat när det gäller att försvara denna ekonomiska politik. De sa att människor ska anpassa sig. Men det största integrationshinder vi har i Sverige är ju regeringen och Sverigedemokraterna.

Jag måste också kommentera Sverigedemokraternas inlägg om anpassning enligt egen måttstock. Det är i grunden rasism. Det är en livsfarlig väg när riksdagsledamöter med den bakgrunden uttrycker sig så här i kammaren. Vi vet vad den rasismen historiskt har lett till. Sverigedemokraterna har även återkommande i debatten pekat på andra partiers historia. Kan det helt enkelt vara för att er historia inte är historia?

Arin Karapet har visserligen lämnat kammaren nu, men han sa klart och tydligt att han är för - och vill höja - återvandringsbidraget, när andra inte ens kan förklara det. Det är väldigt spännande, tycker jag. Migrationsministern själv stod ju i Aktuellt utan att kunna förklara detta. I den migrationspolitiska debatten här kunde han inte heller förklara detta återvandringsbidrag. Inte heller experter har kunnat förklara hur det ska funka och vilka som ska omfattas. Att lägga många miljarder på något som inte fungerar kallar jag en ekonomisk krasch. Det är inte direkt ordning och reda.

Fru talman! Det är ändå halvtid nu. Efter två år vid makten är regeringens och Sverigedemokraternas prioriteringar tydliga. I stället för att underlätta för hushållen, vården, skolan eller äldreomsorgen satsar de på skattesänkningar för de allra rikaste.

Jag konstaterar att regeringen på punkt efter punkt misslyckas med att hantera allvarliga samhällsproblem. Stora grupper tycks vara osynliga när partierna som ingår i regeringsunderlaget helt bortser från de problem som drabbar dem som har det svårt att få vardagsekonomin att gå ihop. Med regeringens och Sverigedemokraternas budget ökar ojämlikheten. Den växande arbetslösheten lämnas utan åtgärder, och klimatomställningen får vänta. Dessutom rullar de ut stora nedskärningar inom välfärden och över hela landet.

I Vänsterpartiets budgetförslag finns i stället en politik som hanterar samhällsproblem och som skyddar dem som har det sämst ställt. Vi prioriterar en kraftfull ökning av resurser till välfärdens kärna i form av sjukvård, skola och barn- och äldreomsorg. Vi stärker hushållens ekonomi, drar ned kostnaderna i kollektivtrafiken och ser till att höja arbetslöshetsersättningen och socialförsäkringarna.

De rika, som har mycket högre inkomster än andra, måste faktiskt börja bidra mer. Hur ska vi kunna kalla oss ett välfärdsland om människor inte har råd med mat och hyra eller ens medicin? Ni blundar ju för de ökade levnadskostnaderna och den ekonomiska ojämlikheten.

Det regeringen sysslar med är skattesänkningar för de allra rikaste. Ni påstår att det skapar jobb. Det har man prövat i över 30 år, och det enda det lett till är en välfärd på svältkost och att människor lämnas efter.

Vi är ärligt talat inte översvämmade av jobb. Tvärtom är arbetslösheten rekordhög, och den lämnas utan åtgärd av den här regeringen. Det är just därför de återkommande behöver föra en syndabockspolitik. Det är en ogenomtänkt signalpolitik som endast skadar sammanhållningen i Sverige.

Den del av budgeten som vi debatterar i dag gäller integration. Det framgår klart och tydligt att regeringen förvärrar och fördjupar de sociala och ekonomiska klyftorna mellan människor. I stället för att agera eller ens kommentera den rekordhöga arbetslösheten, de alarmerande prognoserna för välfärden eller de allt dyrare levnadskostnaderna väljer regeringen att lägga miljarder på skattesänkningar för de allra rikaste.

Sverigedemokraternas prioriterade miljardsatsning, förutom skattesänkningarna, är ett återvandringsbidrag som deras egen utredare totalsågar och menar skadar integrationen, är kontraproduktivt och meningslöst. Men så är det ju när Sverigedemokraterna budgetförhandlar. Då ska välfärden stå tillbaka till förmån för ogenomtänkta miljardutspel där pengar kastas i sjön bara för att människor i Sverige ska känna sig oönskade. Samtidigt rullar Sverigedemokraterna ut nedskärningar över hela landet.

Hushållen och barnfamiljerna ska stå tillbaka trots att levnadskostnaderna bara ökar. Investeringarna ska stå tillbaka i en tid då arbetslösheten är rekordhög, och byggbranschen tillåts krascha. Det vore inte att ta till överord om man säger att under Sverigedemokraternas budgetförhandlingar går välfärd, sjukvård, arbetslöshet och byggande in i en fullskalig kris. Det beror på att Sverigedemokraterna har valt att ösa pengar över dem som tjänar mest: Moderaternas kärnväljare.

Stora skattesänkningar för de allra rikaste betalas med stora nedskärningar runt om i landet och med att människor får stå tillbaka. Det är inte bara ineffektivt och orättvist utan direkt skadligt. Det förstärker och fördjupar de stora samhällsproblem Sverige står inför. Man kan inte annat än konstatera att regeringen och Sverigedemokraterna har en mycket stark politik för det som kallas segregation, ifall utskottet någon gång i framtiden funderar på att byta namn på den här debatten.

Fru talman! Vänsterpartiet kommer aldrig att acceptera högerpolitiken som ökar klyftorna mellan människor. Vi vet att de bästa samhällena byggs jämlika och med minskade ekonomiska klyftor. Nyckeln till framgång för Sverige har aldrig varit nedskärningar, lägre löner, sämre villkor eller privatiseringar. Vår styrka har historiskt varit att investera i samhället och varandra - i välfärd, utbildning, bostäder, hälsa och jämlikhet. Det är så Sverige utvecklas och växer. Det har hela vår moderna historia bevisat. Tidigare generationer fick bättre utbildning och bättre jobb samtidigt som vi blev fler. Det var möjligt tack vare långsiktiga, lönsamma investeringar.

Även uppväxtvillkoren är ett tydligt exempel på det och på vad regeringen sysslar med. En gång i tiden var svensk skola känd för att vara världens mest jämlika skola. I takt med att marknadsexperimenten i välfärden har gjort en frammarsch och den demokratiska styrningen har förvandlats till marknadsstyrning har samhället förändrats. Elever har blivit kunder, skolor har blivit marknader och utbildningen har blivit en vara i det svenska marknadsexperimentet.

Resultatet är bland världens djupaste skolsegregation. Det är ett marknadssystem som borde avskaffas så att den svenska skolan återigen kan bli en av världens bästa, vilket också en majoritet av svenska folket stöder. Men den här regeringen har inga som helst ambitioner att rätta till dessa experiment som förvärrar och fördjupar klyftorna i samhället.

Fru talman! Avslutningsvis är jag övertygad om att vi måste bygga ett rymligare och starkare Sverige genom att investera i samhället och i människorna i det. Det är den viktigaste och effektivaste integrationsmotor vi har. Vi har historiskt bevisat att det är fullt möjligt att investera i den generella välfärden, minska de ekonomiska klyftorna och erbjuda trygga jobb.

Jag är övertygad om att människor lyckas bättre med bättre förutsättningar. Det är hur vi investerar i samhället och i människorna i det som avgör hur väl vi lyckas.

(Applåder)