Fru talman! Sverige ska vara en internationell röst för demokrati, fred och mänskliga rättigheter. När världen står inför flera kriser, som klimatkrisen, utarmningen av den biologiska mångfalden och pushbacken för kvinnors och flickors rättigheter, måste Sverige vara en stark röst internationellt. När rättigheter inskränks och säkerhetsläget försämras är det inte tid att backa från våra internationella åtaganden. Tvärtom är det då Sverige måste stiga fram.

Men det ser vi tyvärr inte i den här budgeten. Regeringens reformagenda är i stället ett bakslag för den svenska utrikes- och utvecklingspolitiken och ett tydligt avsteg från de värden som framhölls då Sverige drev en feministisk utrikespolitik.

De senaste årens kriser har varit allra tuffast för redan fattiga länder, och det är deras invånare som har drabbats hårdast av klimatkrisen, pandemin, kriget i Ukraina och de ökade råvarupriserna.

Mer stöd behövs på flera fronter. Det är Miljöpartiets politiska övertygelse att vi i Sverige klarar av att möta kriserna i vårt närområde, bland annat genom vårt stöd till Ukraina, samtidigt som vi fortsätter att ha en generös biståndsnivå globalt. Vi ska inte skicka notan för stödet till Ukraina till världens fattigaste, vilket regeringen nu gör.

Fru talman! Det finns mycket att ta upp i den här debatten, men jag kommer att koncentrera mig på tre punkter.

För det första vill vi återställa biståndsramen till 1 procent. Regeringens aviserade minskning av biståndsramen innebär att vi kommer att gå under FN:s mål om 0,7 procent av bni i bistånd till 2028, enligt nuvarande prognoser. Det är inget annat än en skandal. Att regeringen sänker sina ambitioner om att vara med och skapa en bättre värld är inte oväntat men djupt beklagligt. Regeringens besked är dåliga nyheter för arbetet för demokrati, jämställdhet och mänskliga rättigheter runt om i världen. Framtiden för miljontals människor ser plötsligt ännu mörkare ut.

Miljöpartiet avvisar regeringens sänkning och återställer i stället biståndet till 1 procent för kommande tre år. Vi vill använda biståndet till att påskynda utfasningen av fossil energi och möjliggöra att investeringar i förnybart också når de allra fattigaste. Vi vill också att Sverige ska vara en ledande kraft för klimaträttvisa i den globala klimatomställningen och investera i klimat- och miljöarbete i fattiga länder.

Vi vill att Sverige ska driva en feministisk utvecklings- och utrikespolitik som sätter fokus på kvinnors rättigheter, politiskt deltagande, ekonomisk egenmakt, inflytande över fredsarbete, frihet från våld och rätten till reproduktiv hälsa.

Vi vill att Sverige ska fortsätta vara en ledande givare och partner för människor på flykt och människor som riskerar svält. Vi vill även stoppa skatteparadis samt kapital- och skatteflykt undan fattiga.

Vidare vill vi stärka den svenska fredsrörelsen. Inför 2024 kapade regeringen det statliga ekonomiska stöd som i 100 år getts till svenska organisationer inom civilsamhället som arbetar för fred och nedrustning. I en tid med ett försämrat säkerhetspolitiskt läge är det fredsfrämjande arbetet än viktigare. Vi återställer och dubblerar stödet till fredsorganisationerna med en satsning på totalt 40 miljoner.

Miljöpartiet vill också öka stödet till FN. Kärnstöd till FN-organisationer behövs för att de ska kunna vara snabbfotade och sätta in åtgärder vid akuta kriser. Trots detta har regeringen i stället dragit ned stödet till flera viktiga FN-organ de senaste åren. Regeringen stryper allt stöd till Unaids och har också minskat finansieringen av UN Women, UN Peacebuilding Fund, den gemensamma fonden för Agenda 2030, UNFPA och UNDP under 2023-2024.

Samarbete är avgörande i en svår tid med svåra utmaningar, som dem vi står inför just nu. Då krävs mer stöd till FN-organ - inte mindre. Vi avvisar regeringens neddragningar till internationella organisationer och satsar ytterligare 200 miljoner kronor för att öka stödet till FN-organ.

Fru talman! För det andra säger vi nej till avräkningar för asylmottagande. Miljöpartiet är emot ett urholkat bistånd där kostnader för att ta emot flyktingar i Sverige tas från biståndet. Vi vill att avräkningarna minimeras. Biståndet ska gå till att bekämpa fattigdom, inte till administrativa kostnader eller nationellt arbete. Vi avvisar därför regeringens avskrivning för asylsökande och skyddsbehövande inom utgiftsområdena 8 och 13.

Migrationsverket kommer att bli en av de största mottagarna av svenskt bistånd 2025, då 2,6 miljarder kronor ska gå till att bland annat täcka kostnader för boenden, trots att många flyktingboenden just nu står tomma. Regeringen har också lanserat sin nya strategi för migration. Strategin upprepar hur verksamheten ska minska migrationen till Sverige och öka återvandringen och antalet tvångsutvisningar. Det är inte biståndets roll, och detta bryter mot de biståndsregler som Sverige ska följa genom OECD-Dac. Det handlar om 350 miljoner skattekronor som i stället borde gå till att hjälpa hungriga och bekämpa klimatförändringar.

Regeringen säger att det ska finnas stärkta synergier mellan bistånd och migration. Det betyder i klarspråk att pengar som skulle användas för att lyfta människor ur fattigdom och förtryck i stället används för att betala tomma mottagarplatser för asylsökande. Det är ineffektivt och missar målet.

Det finns synergier mellan bistånd och migration, men då bör man satsa på ett fortsatt starkt utvecklingsbistånd. När människor genom samarbete får stöd och hjälp att stanna kvar trots tuffa utmaningar, då minskar migrationen. Med det sagt är utmaningarna med de klimatförändringar som väntas enorma, så vi måste alla arbeta tillsammans på bred front.

Fru talman! Det tredje jag vill lyfta fram är att regeringen avskaffar PGU, politiken för global utveckling. Regeringen avvecklar den politik som har lagt grunden för Sveriges globala utvecklingsansvar och varit en hörnsten i Sveriges globala engagemang sedan 2003. PGU var ett banbrytande och visionärt steg för att säkerställa att Sveriges politik på alla områden, inte bara inom biståndet, bidrar till en mer hållbar och rättvis global utveckling. Beslutet motiveras med att regeringens arbete med PGU numera huvudsakligen bedrivs inom ramen för genomförandet av Agenda 2030 och de globala målen för hållbar utveckling.

Vad detta betyder i praktiken är högst oklart. Regeringen lade nämligen ned Agenda-2030-kansliet tidigare i år. Man har också strukit att alla myndigheter ska rapportera sitt arbete med Agenda 2030 och skurit ned budgeten för uppföljningen av målen.

Neddragningarna för arbetet med Agenda 2030 och avskaffandet av PGU är bara ytterligare tecken på att regeringen vänder de globala utmaningarna ryggen och avstår från att låta Sverige spela en ledande roll i det arbetet.

Fru talman! Slutligen vill jag bara påpeka att betydelsen av regeringens reformagenda fortsatt är höljd i dunkel. Man säger en sak med fina skrivningar men följer inte upp med satsningar. Exempelvis ser vi tydliga skrivningar och uttalanden om jämställdhet och SRHR, men verkligheten är en annan.

Nej, regeringens reformagenda går i en annan riktning. Den feministiska utrikespolitiken är avskaffad, andelen bistånd med en jämställdhetskomponent minskar och även andelen av svenskt bistånd som går till sexuell och reproduktiv hälsa minskar. I stället är det svenska intressen, migration och exportfrämjande som står högst på agendan.

Att regeringen backar från globalt ansvar undergräver Sveriges trovärdighet och inflytande i det internationella samarbetet. Sverige behöver en feministisk utrikes- och biståndspolitik som vågar möta de globala utmaningarna med kraft.

Fru talman! Jag avslutar med ett talande citat från Sveriges radios Ekot i morse. Där intervjuade man en ledare från den kambodjanska MR-organisationen Licadho, som från årsskiftet blir av med sitt stöd från Sida trots att MR- och demokratiutvecklingen i Kambodja går kraftigt bakåt. Naly Pilorge, som leder Licadho, säger om beslutet att avsluta stödet, fritt översatt: Det här är väldigt osvenskt. När ska ni finna er själva igen?

Fru talman! Det undrar jag också.

Med detta vill jag passa på att önska mina utskottskollegor, utskottskansliet, kammarkansliet och talmannen en god jul och ett gott nytt år.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 17 december.)