Fru talman! Tack till Katarina Tolgfors för ett väldigt engagerat och genuint anförande! Jag kan verkligen känna igen mig i väldigt mycket av det som Katarina Tolgfors tog upp.

Men jag måste helt enkelt ställa en fråga, för jag får liksom inte riktigt ihop detta. Nu har regeringen och regeringsunderlaget valt att skära ned på biståndsbudgeten. Sedan har man inom biståndsbudgeten dessutom gjort en omfördelning. Man säger att en större andel än tidigare ska gå till humanitärt bistånd och att en lite mindre än tidigare ska gå till det mer långsiktiga utvecklingsbiståndet. Detta gör att det på något sätt blir dubbla nedskärningar i utvecklingsbiståndet.

Det här sker samtidigt som alla organisationer, forskare och andra som jobbar med bistånd betonar att man nu, mer än någonsin, borde satsa mer på just det långsiktiga utvecklingsbiståndet, inte minst för att förhindra ytterligare konflikter och kriser i världen.

Det är inte bara Sverige som gör så här, vill jag säga. Men min fråga blir: Varför väljer man i detta läge att göra den här omfördelningen mellan det akuta biståndet och det mer långsiktiga?