Fru talman! Jag vill tacka Mathias Bengtsson för de viktiga orden gällande mobbning och hur vi behöver prata om problemen och helt enkelt åtgärda dem.

Jag delar inte uppfattningen om allt men en del av det som sades gällande digitala verktyg eller mobiler. Det är långtifrån bara barn som drabbas av den här situationen. Jag tror också att vi vuxna behöver agera som förebilder, vilket jag själv tycker är väldigt svårt.

När det kommer till frågan om hur diskrimineringen som sådan tar sig uttryck är det oftast inte mobilerna i sig som utövar diskrimineringen eller själva mobbningen, utan det är personerna som använder dem som gör det. Även om vi skulle ta bort alla dessa mobiltelefoner skulle det fortfarande finnas strukturer som är diskriminerande där bakom. Människor blev ju faktiskt nekade arbeten och barn mobbade i skolan innan mobiltelefonerna fanns. Skillnaden nu är, som Mathias Bengtsson sa, att det här kan följa med en överallt och dygnet runt.

Därför skulle jag vilja veta vad Mathias Bengtsson tror att det sänder för signaler till skoleleverna att vi har ett parti, det största partiet i regeringsunderlaget, men också en regering där allt är fokuserat på att måla ut vissa typer av elever som problem. Man pratar konstant bara om att elever som kommer från vissa länder, som har en viss religiös tro och så vidare är problemet för samhället, för skolan, för allt. Vi får också rapporter om att den största orsaken till diskriminering i skolan är rasism. Hur går det ihop att man å ena sidan gör så här som regering när vi å andra sidan ser de här rapporterna?