Fru talman! Jag tackar ledamoten Niels Paarup-Petersen för frågan. Svaret är: Ja, jag ser problem med dagens betygssystem.

Det är främst två problem, som jag var inne på i mitt anförande. Det ena är kunskapskraven som är för otydliga. Det är klart att det driver ohälsa och stress när lärarna inte vet hur de ska bedöma. Det blir då ännu svårare för eleverna att veta vad som förväntas för olika betyg. Det är klart att det leder till stress och oro.

Det andra problemet är utslagningen i den svenska skolan. Uppemot 20 000 elever kommer inte vidare efter högstadiet så att de kan läsa ett gymnasieprogram.

Jag tror att man kan möta detta med olika åtgärder. En åtgärd som vi har varit inne på i den här debatten är en yrkesskola eller en lättare gymnasielinje för dem som inte når behörighet. Men jag är också öppen för att differentiera gymnasiebehörigheten till olika gymnasieprogram. Den som läser ett nationellt naturvetenskapligt program kanske inte behöver ha samma gymnasiebehörighet som de som läser de praktiska programmen. Man skulle kunna laborera med det utifrån vad som krävs för att klara av de olika programmen.

Det som jag inte tror skulle bli bra är om man skulle ta bort gränsen helt och säga att vem som helst kan få komma in på vilket program som helst. Det tror jag skulle skapa sämre kvalitet på programmen. Jag tror också att det skulle leda till en risk för att elever kommer in på ett program som de sedan inte klarar av. Det blir då ett dubbelt misslyckande om de misslyckas både på högstadiet och i gymnasiet.

Jag tycker att utslagningen är ett problem och att man kan laborera med både yrkesskolan och en differentierad behörighet.