Fru talman! Utöver att tacka talmannen vill jag tacka alla lärare, rektorer och andra typer av personal som finns i Sveriges skolor för att de faktiskt får detta att hänga ihop. Det är inte alltid vi politiker gör livet lättare för er. Det är nog syftet för oss alla, men det är inte alltid vi lyckas.
Alla vi som är här vill såklart skapa en bättre skola, och någonstans måste man börja med att fråga vad syftet med skolan egentligen är. Vad är syftet med svensk skola? Jo, det är såklart att säkra att de elever som går där får en massa kunskaper, att de får förutsättningar för att ta sig an livet, att de kan bygga sin egen väg framåt och att de får faktakunskaper. De ska också få lära sig att analysera världen - hur den ser ut, vad olika saker innebär och hur de ska få ett jobb i framtiden etcetera. Det är oerhört väsentligt, och det är mycket fokus på detta just nu.
Det finns dock andra syften med svensk skola, till exempel att skapa demokratiska medborgare. Det får vi inte glömma bort. Vi vill ju ha ett demokratiskt samhälle där den enskilda människan kan ta för sig, ställa frågor och vara motvalls - som de flesta av oss som just nu sitter i salen har en förmåga att vara ibland. Vi måste ha medborgare som vågar ifrågasätta det som alla säger just nu och tar en väg framåt som leder till något bättre i morgon än det vi har i dag. Den delen pratas det ibland lite för lite om.
När man tittar på svensk skola utifrån det vi politiker jobbar med är tanken med skolan också att vi ska ta hand om de barn som är där. Vi tvingar i slutändan in barnen i skolan, eftersom vi har skolplikt i Sverige. Om alla barn har ansvar för att vara i skolan har vi som tillhör vuxenvärlden ansvar för att ta hand om dem medan de är där och se till att de mår bra. Det är också någonting det i dagsläget kanske pratas för lite om, för vi har otroligt många barn, eller elever, som inte mår bra i svensk skola. Det är faktiskt också vårt ansvar att förbättra detta.
Levererar då svensk skola? Ja, det gör den faktiskt. På jättemånga sätt och vis levererar svensk skola väldigt bra - och generellt sett allt bättre. De senaste åren har skolresultaten generellt sett blivit bättre och bättre. Så är det faktiskt.
Jag har stor respekt för personalen i skolan, som lyckas med detta samtidigt som vi har tagit in en stor mängd elever som inte kan svenska när de börjar skolan. Samtidigt som man har tagit hand om detta - som är en stor utmaning - har man lyckats höja resultaten de senaste åren. Det är faktiskt imponerande.
Man har i alla fall höjt resultaten för dem som redan kan svenska. Sedan har vi en stor grupp som inte har det svenska språket med sig hemifrån, och dem lyckas vi inte särskilt bra med. Detta betyder att svensk skola också gång på gång slår rekord i utslagning. Det är en jätteutmaning.
Vi har många elever som klarar sig bra, och det är underbart. Det är dock också en stor utmaning att vi i dagsläget har jättemånga elever, 20 000 elever varje år, som inte klarar skolan. Den utslagningen kan vi inte leva med. Vi kan inte acceptera att det är så otroligt många elever som får sämre förutsättningar än de borde ha. Det är 20 000 elever som kommer ut i arbetslöshet. De blir erbjudna att fortsätta i tre år till med det de inte lyckats med de senaste tio åren, varpå de också misslyckas. Efter det har vi ingenting att erbjuda dem. Detta ser vi gång på gång, och det är det kanske största misslyckandet i svensk skola.
Vi har faktiskt ansvar för att göra det bättre för dessa ungdomar. Vad behöver vi då göra? Vi behöver ge bättre stöttning. Det är fler som har nämnt detta här från talarstolen. Vi behöver ha koll på frånvaron, och vi behöver komma in i början av dessa elevers skolgång och ta hand om de bristande kunskaperna i svenska språket. Det är nämligen grunden för att kunna ta sig an alla de andra ämnena.
Fru talman! Vi behöver också ge stöd tidigare, för i dagsläget är det ofta så att vi ger stödet i slutet av skoltiden fast vi vet att det finns problem. Då kan vi göra stora insatser som de kanske får lite glädje av. Det är jättefint, men de får ju inte de kunskaper de hade kunnat ta till sig om de hade fått stödet från början. Det är ett svek. Detta måste vi kunna göra bättre.
Sedan har vi ett skolsystem som har några väldigt stora basala svagheter. En av dem gäller betygssystemet. Vi har faktiskt ett vansinnigt betygssystem. Jag tror att skolutredaren använde ungefär samma ord som jag brukar använda. Alla mina ord bör inte uttalas i talarstolen, fru talman, men han kallade det vedervärdigt. Det är ett väldigt rimligt ord för det betygssystem vi har i dag, som helt i onödan, år efter år, pekar ut elever som inte goda nog. Varje år genom hela deras skoltid får de veta att de är underkända och inget annat. Deras insatser räknas inte, eftersom de ligger under någon typ av imaginär gräns som vi har satt upp i riksdagen. Det är vedervärdigt!
Det är verkligen inte borgerlig politik att säga att din insats bara räknas om de i riksdagen tycker att den ska räknas och om du når upp till det som de i riksdagen har hittat på. Det är inte borgerlig politik, men flera av partierna här inne - bland annat de som sitter i regeringen - tycker tydligen att det är ett rimligt system, för de vägrar att säga att de vill ha bort det. Det tycker jag är väldigt sorgligt.
Vi har fortfarande en jättestor snedvriden konkurrens. Återigen vill jag säga - apropå att vi har en borgerlig regering - att man vill ha en bra konkurrens om man är borgerlig. Man gillar konkurrens, och det gör jag också - men jag vill ha ärlig och redig konkurrens där man faktiskt konkurrerar på lika villkor. I dagsläget är det dock så att det lättaste sättet att tjäna pengar i svensk skola är att spara in på behöriga lärare. Du får betalt för någon annans kostnader, men du slipper betala för det som faktiskt gör skillnad. Det är inte ett rimligt system.
Detta innebär också att pengarna inte alltid går till de elever som har de största behoven. Då kommer vi inte heller i fortsättningen att lyckas med de elever som behöver mer stöd. Det här har satts i system, och det kommer att fortsätta att vara så tills vi ändrar reglerna. De som sitter i regeringen måste faktiskt börja vakna till.
Fru talman! När det gäller lärarnas förutsättningar är deras utbildning absolut en del i det. Vi har för många lärare som - enligt lärarna själva - inte vet hur man ska lära ut saker i klassrummet. Det är en utmaning.
Vi har också en situation just nu där vi ser att både kommunpolitiker och regeringens främsta företrädare på utbildningsområdet gång på gång vill lägga sig i vad som händer inne i klassrummen. Men det är inte vi politiker som ska avgöra hur man ska undervisa! Det är professionen, alltså lärare, rektorer och forskning, som ska göra det - inte vi. Jag vet inte hur det är med er - ni kanske är fantastiska - men jag har i alla fall ingen aning om hur man ger bra undervisning inne i ett klassrum. Vi ska se till att det finns rimliga regler och att det finns förutsättningar för att forskning och profession ska kunna avgöra hur man utför uppdraget. Vi ska säga vad man ska uppnå, inte hur man ska uppnå det. Det är otroligt mycket från regeringen som går in i klassrummet och pekar, och det är ett problem.
Här kan vi prata om evidens. Jag hade ett utmärkt replikskifte med Josefin Malmqvist nyligen om att man inte ska dra slutsatser av utredningar i förskott. Vi kan konstatera att det finns vissa partier i riksdagen, och partier som ger regeringen sitt stöd, som på vissa områden går väldigt långt före utredningar. Det gäller bland annat modersmål, där man har slagit fast vad konsekvensen och konklusionen ska vara innan utredningen ens tillsatts. Detta är en utmaning om vi ska ha ett evidensbaserat skolsystem.
Jag har ingenting emot att man ställer frågor och undersöker om något funkar och om det är bra eller inte, men det är en utmaning - om vi ska ha en evidensbaserad skola - när man har konklusionen klar för sig innan utredningen ens är igång.
Regeringen har satt igång många utredningar; det har vi konstaterat här. Många av dem har varit uppe för debatt. Det har också sagts att vi har jättemånga tunga utredningar. Men än så länge är det ganska lätta satsningar från regeringen. Det är tunga utredningar och lätta satsningar. Detta betyder att svensk skola just nu står och väntar. Svensk skola behöver resurser nu, inte någon gång i framtiden.
Någon gång måste regeringen och deras stödpartier faktiskt ta ansvar. Man kan inte bara säga "i framtiden", "det är kommunerna" och "det var de som var där förr". Nu är det faktiskt ni. Det är ni som har ansvaret just nu, och regeringen måste ta det ansvaret nu. Det betyder att det inte är sossarnas, Centerpartiets eller framtida regeringars fel när man inte satsar på svensk skola nu. Det är ert ansvar, och just nu satsar regeringen inte på svensk skola. Ni gör inte det, men det är ert ansvar.
Centerpartiet satsar 18 miljoner i sektorsbidrag så att skolorna faktiskt kan lägga pengarna där de behövs i stället för att man från riksdagen hittar på att man ska inrätta akutskolor i alla 290 svenska kommuner. Det är hittepå. De behövs inte där ute. Vissa behöver dem, och de får jättegärna använda dem. Det kan vara jättebra, men alla har inte behov av det. Då innebär det bara att det är jättemånga som skulle ha kunnat göra insatser mot de farligaste och stökigaste eleverna men inte kan inte göra det nu. De får inga pengar, för de valde inte Liberalernas idé. De hade faktiskt behov av någonting annat, men då får de inga pengar. Så styr man inte skolan på ett bra sätt.
Fru talman! Det har varit mycket diskussion om statligt huvudmannaskap i dag, som vanligt när vi har skoldebatter. Om man vill ha bara ett huvudmannaskap, vill man då ta bort alla de fristående skolorna? Vi har fortfarande inte något tydligt svar på det. Nej, sägs det från bänken här inne. Det är bra att veta, för då har vi 700 huvudmän kvar. Man pratar om att det är ett problem att det finns 290 huvudmän, men vi har 700 huvudmän kvar om vi inte ska ta bort de fristående skolorna. Det är verkligheten.
Om man bara tar bort de kommunala skolorna innebär det statliga huvudmannaskapet enbart att vi har en statlig skola och en massa fristående skolor kvar, om man nu inte kräver att även de fristående ska bli ett monopol. Det hoppas jag inte, men det blir väl nästa steg.
Skolresultaten förbättras just nu, och vi måste komma ihåg att detta sker medan vi har kommunala skolor och en massa fristående skolor. De som gått ut skolan de senaste åren läser bättre än dem som gick i skolan på 60-talet eller 70-talet. Detta gäller dem som är födda i Sverige, och då inkluderas andra generationens invandrare. De som är födda i Sverige, inklusive andra generationens invandrare, läser alltså bättre än man gjorde i skolan på 60-talet eller 70-talet. Detta är värt att ta med sig. Det går framåt på jättemånga områden.
Låt oss vara glada för det som är bra i svensk skola. Låt oss samarbeta bättre än vi gör i dag för att göra det ännu bättre och för att ta hand om den utslagning som är svensk skolas absolut största problem. Låt oss göra det tillsammans - det är faktiskt dags att samarbeta lite mer än vi gör i dagsläget.