Fru talman! Jag vill börja med att säga att min kollega Lorena Delgado Varas har blivit sjuk, men hon hälsar till er alla. Hon kan tyvärr inte delta i den högskolepolitiska forskningsdebatten senare här i dag.

Vi står självfallet bakom alla de delar som vi i Vänsterpartiet har i vår budget. Vi har ett särskilt yttrande om detta.

Fru talman! I dag är vi här för att prata om utgiftsområde 16, som går under rubriken Utbildning och universitetsforskning men som kanske borde gå under rubriken Utbildningsmarknad, nedskärning och forskning som regeringen varken läser eller lyssnar på.

Till att börja med vill jag säga tack till alla som verkar inom det svenska skolväsendet. Jag vill tacka barn, förskollärare, barnskötare och alla andra som har stått ut med alldeles för stora barngrupper, som gör det än i dag och som har stått ut med att det är för få anställda under många års tid.

Jag vill tacka elever, lärare, studie- och yrkesvägledare, elevhälsopersonal, skolvaktmästare, skolmatsalspersonal och alla andra som har gjort det allra bästa, trots underfinansiering och faktaresistenta regeringsbeslut.

Jag vill tacka alla er som tar debatten om marknadsskolans och nedskärningarnas katastrofala konsekvenser. Jag vill tacka elevråden, elevkårerna, lärarfacket, skolledarna och alla de arbetarfack som organiserar många inom skolväsendet.

Trots att vi under denna typ av skoldebatter behöver ta upp det negativa med skolväsendet är det ni som ger oss hopp om framtiden. Men ett tack kan sägas med annat än ord eller applåder. Det bästa sättet att tacka tror jag är att vi som politiker lyssnar på er om vad som faktiskt händer och att vi ger er alla det som behövs i den svenska skolan, enligt er i professionen och enligt er experter.

Det som behövs är tillräckliga ekonomiska medel för att ni ska kunna utföra ert arbete på bästa möjliga sätt. Därför lyssnar vi i Vänsterpartiet på de oroväckande rapporterna och tillskjuter de medel som behövs för att undvika farliga nedskärningar. Därför prioriterar vi förskolan och skolan framför rutbidrag för poolrengöring i Danderyd. Jag önskar att alla tänkte lika på den fronten här i kammaren, men den högernationalistiska regeringen fortsätter med sin politik för ökade klyftor och fortsatta marknadsexperiment, samtidigt som de utmålar människor med utländsk bakgrund som människor som vi ska vara emot.

Vänsterpartiet lägger 20 miljarder mer än regeringen på återhämtningsstöd för kommunerna - varav den största kostnaden ofta är för skolan - vilket också matchar den summa som SKR har signalerat. Utöver detta lägger vi nästan 3 miljarder på förskolans maxtaxa för att införa ett fribelopp samt på personalförstärkningar i förskola och fritidshem. Vi lägger 300 miljoner kronor på kurslitteratur för studerande i vuxenutbildningen, och vi lägger i ett första steg 1 miljard kronor på att införa nyckeltal i elevhälsan. Jag kommer inte att rabbla upp hela listan, men sammantaget lägger Vänsterpartiet 5,4 miljarder extra på skolan utöver de 20 miljarder jag nämnde tidigare. Inte ens det räcker hela vägen, men vi visar att det går. Det går att vända på nedskärningspolitiken.

Fru talman! Sverige har förändrats. De orden har man hört många politiker nämna förut, kanske främst högerpolitiker och kostymrasister som i allmänhet vill måla upp en demoniserande bild av vårt land och vissa av våra medmänniskor som råkar se ut som bland annat jag. Men eftersom vi representerar utbildningsutskottet borde vi tala om de verkliga problemen.

Vi borde prata om varför det år efter år kommer rapporter om att de största källorna till diskriminering i skolan bland annat är rasism och funkofobi. Vi måste prata om att den psykiska ohälsan ökar bland elever. Vi måste prata om den ohållbara arbetsmiljön för lärare. Vi måste prata om hur det är möjligt att våra skattemedel som ska gå till skolväsendet i stället går till banker, utländska ägare och bolag i olika länder. Vi måste tala om varför de kommuner som satsar extra mycket pengar på skolan också måste betala motsvarande till oseriösa friskolor som inte ens har eller tar samma ansvar för barn och elever.

Det finns politiker som här i talarstolen enbart företräder skolmarknaden och som kommer att säga att det här inte är sant och att man investerar tillbaka pengarna i skolan. Då kan man fråga sig varför Sveriges största skolkoncern, Academedia, förra året tog ut drygt 78 procent av överskottet i vinst. Vi pratar om miljardbelopp i överskott som tas ut år efter år inom det svenska skolväsendet.

Man kan undra hur vissa partier kan stå här och tala om att vi inte ska ha modersmålsundervisning och stå och måla upp elever med utländsk bakgrund som någonting misstänkt och dåligt men samtidigt vara okej med att bolag i Qatar, Indien och andra länder äger skolföretag i Sverige. Man kan undra hur det kommer sig att vi har partier som pratar om att vi behöver lugn och att vi behöver studiero men som är med och spär på den rasistiska ton som även elever i Sverige känner av. Man kan undra hur det kommer sig att vi har politiker som står här och sprider osanningar om hur det ser ut i det svenska skolväsendet och skyller alla samhällsproblem, inklusive skolans, på elever med utländsk bakgrund, när vi vet att majoriteten av dem som söker sig till högre utbildning är tjejer med utrikes bakgrund. Vad är det om inte faktaresistens, och vad är det om inte att inte lyssna på professionen?

År efter år under de senaste tio åren, då jag har suttit här i riksdagen, har jag talat om konsekvenserna av skolmarknaden. Jag har pratat om konsekvenserna av nedskärningarna och kritiserat olika regeringar, men vi befinner oss faktiskt i ett helt annat läge nu än vad vi har gjort tidigare. Jag kritiserade Socialdemokraterna för att inte ta tag i problemen tillräckligt mycket. Jag ansåg att mer satsningar behövde göras på skolan, vilket jag fortfarande anser. Men jag inser att det som händer i dag är någonting som saknar motstycke i svensk modern historia. Det är en kunskapsfientlighet som inte leder oss till en framtida jämlik kunskapsnation.

Det kommer att leda till att företag får anställda som inte har den kompetens de bör ha. Det kommer att leda till att miljö- och klimatomställningen försvåras på grund av glädjebetygen. Det kommer att leda till att barn med olika bakgrunder inte kan verka tillsammans utanför skolan i fritidslivet och senare i arbetslivet. Det kommer att leda till att klyftorna ökar rejält under de kommande åren, vilket vi också har sett dem göra under de senaste åren. Och ojämlika samhällen mår inte bra. Ojämlika samhällen minskar inte brottsligheten. Ojämlika samhällen bygger inte bort bostadsbrist. Ojämlika samhällen leder inte till något positivt.

På grund av detta är det viktigt för Vänsterpartiet att vi samlar oss inför valet och att vi redan nu från oppositionen börjar bilda ett alternativ till denna blåbruna regering. Vi har mycket gemensamt inom oppositionen, och vi är beredda att samarbeta på de punkterna. Vi är beredda att samarbeta i frågan om offentlighetsprincipen i skolan. Vi är beredda att samarbeta om att få bort skolmarknaden som den ser ut. Vi är beredda att vara med och leda skolan i en mer jämlik riktning mot det som den svenska skolan var en gång i tiden, men med ännu bättre system än tidigare.

Precis som jag sa i debatten om högskoleområdet: Vi står bakom all vår politik inom skolväsendet och har ett särskilt yttrande. Det finns inga reservationer, så vi kommer att avstå i voteringen om utgiftsområde 16.