Fru talman! Först och främst är det bristande likvärdighet vi pratar om, inte ojämlikhet.

Det är lite beklagligt, tycker jag, att Niels Paarup-Petersen och Centerpartiet inte lyssnar på lärarna. Frågar man lärarna är nämligen något av det första de säger att de vill ha ett statligt huvudmannaskap. De kan också vittna om att när det statliga huvudmannaskapet försvann sänktes statusen för lärarna. Det blev sämre avtal och liknande. Vi är några partier i den här salen, en ohelig allians, som tycker detta. Det är bra att det finns sådana ibland, kan jag tycka; det friskar upp.

När man nu hör Niels Paarup-Petersen vräka ur sig att staten är den sämsta arbetsgivaren och liknande ställer man sig ändå frågan om Niels Paarup-Petersen tycker att det funkar jättebra med kommunerna som huvudmän. Vi har 290 kommuner som ska göra sina egna prioriteringar när det gäller hur det ska satsas på skolan, och vi ser hur det ser ut - det funkar inte. Olika kommuner satsar nämligen olika mycket, och då blir det också olika utslag.

Som elev ska man vara tacksam om man bor i en kommun där skolan prioriteras. Gör man inte det har man sämre förutsättningar.

Även om staten kanske inte alltid är perfekt - det kan jag tycka; det vet Niels Paarup-Petersen mycket väl - gör man det alltså betydligt bättre än 290 olika aktörer. En aktör eller 290 aktörer - det är detta man har att välja på. Och då tror jag mer på en.