Herr talman! Jag tackar Per-Arne Håkansson än en gång för ett intressant meningsutbyte.

Begravningsverksamheten är något som angår alla i Sverige, men samtidigt är det en verksamhet som inte alltid får den uppmärksamhet som den förtjänar. Därför välkomnar jag diskussioner och debatter som denna.

Min uppfattning är att dagens ordning i stort sett fungerar väl. Jag delar interpellantens syn på huvudmannaskapsfrågan. Det finns inget skäl att i grunden ifrågasätta den så länge förtroendet för den finns bland medborgarna, och det gör det.

Samtidigt finns det områden som inte fungerar tillräckligt väl. Jag delar Per-Arne Håkanssons bild av att det finns frågor som är väl värda att diskutera vidare. En sådan är tiden mellan dödsfall och begravning. Den har ökat trots att lagstiftningen på området skärptes 2012. Att det förhåller sig så innebär en risk för en mer oetisk hantering. Det är inte acceptabelt att gällande lagstiftning inte efterlevs, och vi behöver förstås titta vidare på hur man kan få det att fungera bättre än i dag.

Per-Arne Håkansson tar upp skillnader i kostnaderna för begravningar. Det gäller även många andra frågor i samhället som kan ha skilda kostnader beroende på kommun. Det kan variera - ibland har storstäder högre kostnader i vissa avseenden och ibland har landsbygden det i andra avseenden. Men det är förstås en aspekt att fundera vidare på.

Branschorganisationen har här en viktig uppgift. Det finns en auktorisering och en branschstandard. Om man väljer en begravningsbyrå som följer standarden vet man att man kommer att få ett tryggt bemötande. Om man inte får det har man möjlighet att vända sig till branschorganisationens organ för egen tillsyn men också till Konsumentverket.

Det finns alltså en reglering. Man kan alltid fundera över om den borde se ut på ett annat sätt eller vara skarpare. Jag utesluter inte åtgärder längre fram.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.