Herr talman! Problemet är att detta helt enkelt inte stämmer. På grund av inflation och kostnadsökningar innebär de medel som nu anslås att tillgängligheten försämras. Trafikverket har ju precis meddelat att man väljer att inte finansiera sträckorna Luleå-Kiruna och Luleå-Haparanda.

Vi lägger ändå många miljarder på att bygga infrastruktur, och då tycker jag att det är en rimlig fråga till statsrådet om man inte ska se till att tågen faktiskt också går på den rälsen. Även om man kan hänvisa till att det blir en jämförelse mellan äpplen och päron i budgeten tänker jag att människor i verkligheten förväntar sig att det går tåg när vi bygger tågräls. Det kommer det inte att göra om Andreas Carlson och staten får bestämma, för då går det inga tåg mellan Luleå och Kiruna och mellan Luleå och Haparanda.

Jag anser inte, som Andreas Carlson, att detta är att förbättra förutsättningarna för bibehållen tillgänglighet i hela landet, utan jag menar att det är en uppenbar försämring. Jag har lite svårt att förstå hur man kan tolka det på något annat sätt, herr talman.

Jag konstaterar att jag får förbli besviken på svaret från Andreas Carlson. Jag kan bara hoppas att det blir bättring framöver, men jag tror att många i norra Sverige och inte minst i Norrbotten kommer att bli väldigt besvikna på regeringens tågpolitik i det här fallet.

Nu blir det sannolikt regionerna som får gå in och täcka upp, trots att regeringen menar att det är ett ansvar att upprätthålla interregional tågtrafik.

Dessutom har man skurit ned medlen till sjukvården med 7 miljarder och de generella statsbidragen med 1 miljard - en kraftig nedskärning. Återigen: Det blir knapert för regionerna, och tågresenärerna drabbas.