Herr talman! Jag vill tacka Gunilla Svantorp för att hon lyfter den här viktiga frågan och statsrådet för att han är här och tar debatten.

Det som är viktigt att understryka när det gäller händelsen i Skåne den 3 januari är att vi behöver lära oss av den händelsen - och av andra händelser under senvintern - för att inte hamna i samma situation igen. Tyvärr blev det, precis som min partikamrat Anna Wallentheim beskrev, väldigt problematiskt även nu i höst. Det är ju så att vintern kommer varje år och att den kan se olika ut beroende på var i landet vi befinner oss.

Händelsen med snökaoset i Skåne blev extremt besvärlig; många blev sittande i upp till ett dygn. Lyckligtvis klarade sig de drabbade utan jätteallvarliga konsekvenser. Men det som var och är extremt allvarligt är att delar av samhället är totalt oförmöget att komma de drabbade till undsättning. Det tog oacceptabelt lång tid för Trafikverket att agera.

Visst kan man tala om det egna ansvaret för att inte ge sig ut på vägarna, men frågan är betydligt större än så. Händelsen på E22:an visar hur sårbart samhället är men kanske även att människors förväntningar och krav på fungerande infrastruktur och transportmöjligheter har ökat - naturligtvis också beroende på var i landet man befinner sig. Det går alltså inte att bara tala om ett eget ansvar när samhället fallerar.

Flera utredningar har gjorts sedan snökaoset, bland annat av Trafikverket, Länsstyrelsen Skåne och MSB. Det kanske även finns fler som jag inte har hittat. Trafikverkets organisation och funktion är en fråga som ofta diskuteras i trafikutskottet. Så sent som i veckans debatter om budgeten och infrastrukturpropositionen luftade flera talare sin kritik mot Trafikverkets brister, och jag uppskattade att de tydligaste kritikerna är de som nu har både ansvar för och möjlighet att göra någonting åt det som inte fungerar.

I höst presenterade Trafikverket på uppdrag av regeringen en handlingsplan för en förbättrad väghållning. Handlingsplanen pekar ut nio delar som ska säkerställa en bättre snöröjning. Insatserna där bedöms kosta 12-20 miljoner för 2024 och 2025, och ytterligare resurser krävs framöver.

Jag vet att regeringen i sina direktiv gav Trafikverket i uppdrag att beskriva kostnaderna i handlingsplanen, men jag måste ändå fråga statsrådet: Hur kan det komma sig att det kostar mer resurser att genomföra något som jag tror att alla tycker med självklarhet ingår i myndighetens grunduppdrag? Hur kan det kosta mer pengar att tydliggöra ansvar och mandat inom Trafikverket vid hantering av störning på väg, eller för den delen att tydliggöra ansvar och mandat för samverkan? Borde inte detta med självklarhet vara något som ingår i myndighetens grunduppdrag?