Herr talman! Jag begärde ordet i den här debatten efter att jag hade hört svaret från landsbygdsministern och hört Kenneth G Forslund i sitt debattinlägg konstatera att han är överens med landsbygdsministern om riktningen med politiken.

Landsbygdsministern och jag var ju också överens om riktningen i den tidigare debatten, som gällde vargfrågan - men det händer ju ingenting! Det är det som är så oroväckande med landsbygdsministern. "Vilka åtgärder som kommer att finnas med i myndigheternas regleringsbrev för 2025 kan jag ännu inte gå in på", svarade landsbygdsministern. Däremot förväntar han sig enligt svaret att den genomförda politiken kommer att få ett visst genomslag.

Det är en väldigt defensiv och försiktig hållning. Den svenska landsbygden skulle tjäna på om landsbygdsministern skulle kunna vara lite tydligare och lite mer kraftfull, arbeta lite hårdare och driva på frågorna lite mer. Då skulle vi inte bara vara överens om riktningen utan kanske till och med vara tillfreds med resultatet av politiken, för det är det som är det viktiga.

Men det är klart: Om vargjakten bara minskar och skarvjakten inte kommer igång, och om landsbygdsministern är så försiktig, så rädd för handlingar och har så svag handlingskraft, kommer vi inte att komma vidare i några frågor. Då kan vi vara hur mycket överens som helst om inriktningarna, men det kommer inte att bli några resultat, herr talman! Det oroar mig och människor på den svenska landsbygden.