Herr talman! Jag uppskattar som sagt Patrik Björcks engagemang i den här frågan. Men det är ändå lite intressant att tala om varg med en socialdemokratisk riksdagsledamot. Under sju av åtta år i regeringsställning gjorde Socialdemokraterna inte någonting, utan det var först under det sista året, när Socialdemokraterna var ensamma i regering, som man lade fram ett uppdrag med något slags inriktning på att verkställa det som riksdagen så många gånger tillkännagivit.

Under den mandatperioden ökade antalet vargar med 150 individer i Sverige. Det är brist på initiativ för att hålla vargstammen i schack och brist på initiativ till mer flexibel skyddsjakt, något som nu finns på plats, som har lett till de hemskheter som Patrik Björck talar om. Det handlar om rivna tamdjur, rivna jakthundar och bönder som inte vågar expandera sin livsmedelsproduktion av rädsla för vargen.

Avsaknaden av initiativ och detta att man lät vargstammen öka med 150 individer i Sverige är det arv som jag nu försöker städa upp på ett ordentligt sätt.

Det var inte många som trodde att det skulle vara möjligt att ändra art- och habitatdirektivet eller Bernkonventionen. Nu ser det ut som om vi får igenom detta med brett stöd från övriga europeiska länder och med brett stöd i Bernkonventionen.

Vi kan inte ändra referensvärdet gentemot EU när vi vill. Den makten besitter inte jag, och det vet ledamoten såklart. Däremot hade den förra regeringen möjlighet att ändra referensvärdet 2019, men det valde man att inte göra. Nästa tillfälle att göra det är 2025, och vi i regeringen har redan nu aviserat vad vi kommer att göra. Vi kommer att lämna ett referensvärde på 170 individer.