Herr talman! Jag får tacka socialminister Jakob Forssmed för svaret.

Jag väckte den här interpellationen utifrån att jag vid besök och i samtal och dialog med såväl kyrkliga företrädare som representanter för begravningsbranschen, förtroendevalda, kyrkogårdsanställda och företrädare för olika trossamfund, men också i frågor om begravningsväsendet allmänt engagerade medborgare, kommit i kontakt med frågeställningar där en rad problemområden lyfts upp.

Efter att Svenska kyrkan upphörde att vara statskyrka för ungefär 25 år sedan har uppgiften som huvudman för begravningsverksamheten, med undantag för Stockholms och Tranås kommuner, kvarstått. Det är min bedömning, och som jag uppfattar det också Jakob Forssmeds, att den mångåriga erfarenhet, samlade kunskap, värdighet och respekt för uppgiften att hantera begravningar som Svenska kyrkan i allmänhet besitter gör att tilliten till Svenska kyrkan som huvudman alltjämt är stark hos befolkningen. Det gäller också de två kommuner som har samma uppgift.

Vad jag vill lyfta fram är huruvida ökad tillsyn och ytterligare kravställning från statens och samhällets sida, då ju kyrkan inte längre utgör staten, skulle vara motiverat, inte minst då det också handlar om verksamhet som utförs på en helt oreglerad marknad. De krav som finns är upprättade av begravningsbyråerna själva. All respekt för detta, men det är inte självklart att alla som bedriver verksamhet följer dessa krav. Både ekonomiska, juridiska och etiska aspekter behöver vägas in.

Som jag ser det ligger det i det allmännas intresse att den affärsverksamhet som de facto bedrivs för människors sista vila och avskedstagande är sund. Det i sig skapar tillit och förtroende. Utifrån denna aspekt finns en del oroande tendenser.

För en tid sedan framkom det i en granskning i Sveriges Television hur oseriösa begravningsbyråer försnillade pengar från dödsbon. Snäva vinstintressen och bedrägerier hade i dessa fall tagit överhanden framför en värdig hantering av avlidna och deras kvarlevor.

Detta blev också föremål för en skriftlig fråga här i riksdagen, på vilken Jakob Forssmed svarade att han kommer att fortsätta följa frågan noggrant och om det behövs är beredd att överväga initiativ.

Till detta, herr talman, kan också läggas den nya inställning som Svenska kyrkan genom kyrkomötet tagit fram om att ändra kyrkoordningen så att det ska vara tillåtet för en församling som samtidigt är huvudman att bedriva begravningsbyrå på affärsmässiga grunder.

I sammanhanget kan det kanske inte uteslutas att rollerna som huvudman och utförare riskerar att blandas ihop, inte minst då detta berör människor vilka som anhöriga kanske befinner sig i en utsatt situation just vid tillfället för beslut i dessa frågor.

Konkurrensverket har tittat på detta. Verket framhåller i en rapport att befintlig tillsyn inte är tillräcklig och föreslår en del lagändringar i form av att kyrkliga begravningsbyråer inte ska få belasta vare sig kyrkoavgiften eller begravningsavgiften, att de ska ha särskild personal anställd utanför den kyrkliga verksamheten och att en allmän princip om likabehandling ska råda för att undvika sammanblandning av rollerna som huvudman och utförare.

Jag tolkar såväl interpellationssvaret som tidigare svar på frågor i dessa ärenden som att det finns ett intresse hos Jakob Forssmed för att diskutera en hel del av de frågeställningar jag tagit upp i interpellationen. En fråga blir därför vad han ytterligare väntar på för att initiera en utredning eller någon form av översyn. Finns det inte redan fullgoda skäl att gå från ord till handling?