Herr talman! Det här handlar om den sedan länge, under hela mandatperioden, omdebatterade angiverilagen. Bakgrunden till detta är att följande punkt fanns i Tidöavtalet: "Lämna förslag till en ordning med informationsutbyte och anmälningsplikt mellan Polisen och myndigheter som kan antas komma i kontakt med personer som befinner sig illegalt i landet. Kommuner och myndigheter ska vara skyldiga att informera Migrationsverket och Polismyndigheten när de kommer i kontakt med personer som vistas i Sverige utan tillstånd. Det innebär att myndigheter som en person kan komma i kontakt med får ett ansvar för att säkerställa personens lagliga rätt att vistas i Sverige. Genom informationsplikten ska möjligheterna att leva i landet utan tillstånd försvåras. Det kan finnas situationer där en anmälan skulle strida mot ömmande värden, till exempel i sjukvården. Undantag från informationsplikten behöver därför utredas närmare."

Det är ett direkt citat från Tidöavtalet som SD-regeringen tecknade och som är grunden för regeringens tillkomst över huvud taget. Detta möttes av omfattande protester. Facken har aldrig varit så enade någonsin som när de tog strid för att slippa ange sina patienter, sina klienter, sina elever och barnen i förskolan.

Oppositionen, som Tidögänget brukar kritisera för att vara splittrad, var i denna fråga totalt enig. Till och med Liberalerna sa att de var helt säkra på att även skolan skulle komma att undantas förutom sjukvården, som exemplifierades som att det här skulle kunna finnas ömmande värden.

Debatten rasade. Regeringen tillsatte en utredning. Debatten fortsatte att rasa. Manifestationer hölls i städer runt om i landet. Slutligen kom då den här hösten.

Den inleddes med att Patrick Reslow, som är Sverigedemokraternas utbildningspolitiska talesperson, sa bergfast i Altinget den 22 oktober att de tänkte sätta hårt mot hårt när det gällde angiverilagen. Inga undantag skulle medges.

Klipp till den 26 november och pressträffen då regeringens särskilda utredare levererade sina förslag om hur detta skulle bli. Det fanns stora undantag i dessa förslag, som Johan Forssell mycket riktigt redogjorde för i sitt svar.

Det som förvånade alla i oppositionen och alla som har varit rädda för detta, alla som har gjort motstånd under vägen, var att regeringen samtidigt sa att de tänkte leverera ett lagstiftningsförslag i enlighet med vad utredningen har föreslagit och undanta lärare, läkare, sköterskor och socialsekreterare från plikten att ange sina elever och patienter.

Då kunde allt ha varit gott. Då kunde alla vi som har gjort motstånd mot detta känna oss trygga. Eller så kunde vi lyssna på Ludvig Aspling i Ekot samma dag när han sa att detta förvisso inte var vad Sverigedemokraterna hade velat se - ni kommer väl ihåg vad Patrick Reslow sa tidigare - men att de ändå kände sig nöjda.

Då finns två tänkbara alternativ: Antingen kommer frågan tillbaka i ny skepnad, och lärare, läkare och sköterskor kommer att bli tvungna att ange, eller så har Johan Forssell gett Sverigedemokraterna någon annan ondhetssignalering.

Jag tycker att han är skyldig att ge transparens. Vad är det som har hänt?