Herr talman! Jag tror inte att någon i den här kammaren motsätter sig en tydlig nedrustningspolitik internationellt. Vi vill alla se en icke-spridning av kärnvapen och framför allt undvika att fler länder skaffar kärnvapen i sina arsenaler.

Detta finns det en väldigt stor samstämmighet kring. Jag kan inte uttyda någon politisk konflikt vare sig i betänkandet från sammansatta utskottet, i Försvarsberedningen eller i andra sammanhang. Vi är överens om nedrustning och icke-spridning och att undvika att fler länder skaffar kärnvapen.

Inga skulle dock jubla högre än Ryssland och andra antagonistiska stater om vi tydligt deklarerade att vi avhänder oss den yttersta garantin för avskräckning, nämligen kärnvapenplaneringen. Men det innebär inte att vi vill att de ska användas. Tvärtom är ju ambitionen att se till att de inte används. Det är det som är idén bakom en grundlig och klok planering, och parallellt arbetar vi med just nedrustning, icke-spridning och så vidare.

Jag efterlyser fortfarande vad Vänsterpartiets alternativ till den här delen av den betydelsefulla avskräckningen är, för jag kunde inte höra det i Hanna Gunnarssons svar. Det handlar till syvende och sist om avskräckningen i händelse av en eskalerande konflikt med de stater som faktiskt vill oss, det fria väst och våra samlade demokratier, illa i dag. Det är det de kommer att använda sig av om inte vi har någonting att sätta emot, och då är frågan: Vad vill man se i stället?