Fru talman! Jag tackar Anna-Caren Sätherberg för en uppriktig fråga.

Vi har ju många som kommer från glesbygden i vårt parti. Det är flera norrlänningar, dock ej från den övre halvan av Norrland, och jag kommer själv från Norrland. Vi har också många ledamöter från det jag kallar Lilla Norrland, nämligen Småland. Där är förutsättningarna likartade, och glesbygden har stora problem.

Vårt parti har stort fokus på att det ska fungera i glesbygden. Det stöd som Anna-Caren Sätherberg talar om kan nog fylla en funktion, men det träffar endast 39 kommuner i landet, och det är många kommuner som har problem.

Jag räknade upp ett tjugotal satsningar vi gör på detta område. Många av dem kan alla glesbygdskommuner dra nytta av. Låt mig fokusera på en av dem, nämligen det sänkta bränslepriset, och säga att det har varit avgörande för många glesbygdskommuner och för människorna som bor där.

Detta är lite grann en ideologisk diskussion. Det främsta man kan göra för glesbygden och landsbygden är att ge dem förutsättningar att ta sig fram med egen kraft. Bränsleprissänkningen är ett av många exempel på hur man kan göra detta. Sänkningen av arbetsgivaravgiften är också ett sådant exempel. Detta ger förutsättningar för alla, oavsett vilken kommun de bor i, och på de premisser som man själv sätter upp som landsbygdsbo och som kommun.