Fru talman! Vi har valt att tidigarelägga försvarsbeslutet ett år. Det tycker jag, regeringen och, hoppas jag, också många i Försvarsberedningen var ett klokt beslut, för det innebär att vi kan möta framtiden snabbare. Intentionen var att skynda på den upprustning som det säkerhetspolitiska omvärldsläget verkligen kräver.

När det sedan kommer till takten i Natoplaneringen kan jag konstatera att grannländer som till exempel Norge och Danmark också i år fattar nya försvarsbeslut. Så länge som de är informerade om Natos kapacitetsmålsättningar och drar åt rätt håll har jag inte riktigt samma farhåga som Hanna Gunnarsson där.

Låt mig också säga något kopplat till Försvarsberedningen, som ju är regeringens forum för utformningen av den långsiktiga säkerhets- och försvarspolitiken tillsammans med riksdagens partier.

Jag tycker att Försvarsberedningen har tjänat Sverige väl. Om vi kan hitta breda överenskommelser är det en styrka för Sverige. Det gäller inte minst det faktum att alla partier i Sveriges riksdag står bakom en upprustning upp till 2,6 procent av bnp. Det finns inget annat parlament i hela Nato, förutom Norge, som har en bred så uppslutning kring en så viktig sak som försvarsinvesteringar. Det är en styrka.

Jag vet att Vänsterpartiet där har fått flytta sin position lite grann. Jag uppskattar verkligen det konstruktiva samarbete som har varit med alla partier i Försvarsberedningen och inte minst Hanna Gunnarssons personliga engagemang, som har möjliggjort detta.

(Applåder)