Herr talman! Också jag vill börja med att tacka både utrikesministern och försvarsministern för visad närvaro här i debatten. Det är viktigt för beslutslegitimitet och för att vi ska kunna ha en öppen och bra dialog och diskussion om de här frågorna.

Som jag sa i mitt anförande ställer sig Miljöpartiet bakom den reservation som handlar om att vi hade velat se att regeringen i propositionen adresserade frågan om kvinnor, fred och säkerhet. Det har också diskuterats här i kammaren i tidigare replikskifte.

Då sa utrikesministern att agendan för kvinnor, fred och säkerhet ska integreras i alla Natos aktiviteter och strukturer enligt policy. Jag blir då frågande inför varför regeringen inte har hörsammat den integrationen och varför man har valt att inte nämna det och ta upp frågan i propositionen.

Är det ett förbiseende? Kan man erkänna att det är ett misstag från regeringens sida att man har valt att inte nämna det? Det handlar trots allt om att göra ett arbete ute i fält. Men det handlar också om att vi ska berätta, tala om vad vi gör och få med de viktiga frågorna i relevanta styrdokument.

Då måste man ändå säga att propositionen i det här läget är det viktigaste styrdokumentet för insatsen. Just därför vill jag ändå fråga varför man har förbisett den här frågan.

Jag vill också fråga utrikesministern hur hon ser på ömsesidig kärnvapennedrustning och hur arbetet med att ta Stockholmsinitiativet går vidare inom Regeringskansliet.