Herr talman! Människor dör på sina jobb. De senaste åren har det i Sverige i genomsnitt varit en person i veckan som har ställt klockan, packat sin matlåda, sagt hej då till familjen och gått till jobbet – för att aldrig mer komma hem.

Det är det värsta som kan hända när du bara ska gå till jobbet. Men detta beror sällan på slump eller otur. Det beror på en dålig arbetsmiljö.

Under 2023 registrerades nästan 40 000 arbetsskador som lett till sjukskrivning. Det handlar om arbetsgivare som inte gjort allt de kan för att förebygga ohälsa och olyckor, trots att de är skyldiga att arbeta systematiskt och förebyggande för att skapa en hälsosam och säker arbetsmiljö.

Arbetsmiljöverkets egna slutsatser är glasklara. Nästan alla dödsolyckor hade kunnat förhindras om arbetsgivaren bara hade följt reglerna, genomfört ordentliga riskbedömningar och tagit sitt ansvar. Ingen hade alltså behövt dö, herr talman, om arbetsgivaren bara hade gjort det som lagen säger att man ska göra.

Det är fullkomligt oförsvarligt att slarv, okunskap och ren nonchalans får kosta människoliv. Jag vägrar att acceptera en sådan ordning.

Herr talman! Vi har en stark arbetsmiljölag, men en lag är bara så effektiv som dess efterlevnad. Och det är tydligt att efterlevnaden brister.

Arbetsmiljöverkets inspektörer spelar en avgörande roll för att se till att reglerna följs, men de hinner bara besöka en bråkdel av landets arbetsplatser varje år. Därför är det viktigt att skyddsombud finns på arbetsplatserna för att driva på arbetet för en trygg arbetsmiljö. Skyddsombuden spelar också en central roll när det gäller att slå larm och stoppa arbetet när skyddet är undermåligt.

Åtgärderna för en bättre arbetsmiljö måste givetvis vidtas på arbetsplatserna. Men vi här i riksdagen har också ett ansvar. Vi måste säkerställa att regelverket är tydligt, att uppföljningen är tillräcklig och att straffen för dem som inte följer lagen är så kännbara att de avskräcker från slarv och lagbrott.

Vi socialdemokrater menar att det behövs fler inspektioner, bättre stöd till skyddsombud och hårdare sanktioner mot dem som bryter mot lagen. Därför föreslår vi i vårt budgetförslag för 2025 100 miljoner kronor mer till Arbetsmiljöverket för att utöka antalet inspektioner och ta steg mot att uppfylla ILO:s konvention när det gäller antalet arbetsmiljöinspektörer, alltså 1 per 10 000 sysselsatta.

Vi lägger 30 miljoner kronor mer på de regionala skyddsombuden för att de ska kunna besöka fler arbetsplatser och stärka stödet till små arbetsplatser och anställda på företag utan skyddskommitté.

Vi socialdemokrater anser att det är fullt rimligt att vi i Sverige ska ha så många arbetsmiljöinspektörer som ILO rekommenderar, men då krävs att antalet inspektörer näst intill fördubblas och att Arbetsmiljöverkets resurser utökas kraftfullt.

Våra nordiska grannar – Norge, Danmark och Finland – uppfyller redan ILO:s krav om 1 inspektör per 10 000 sysselsatta. De har till och med fler än vad som krävs enligt ILO:s konvention. Att Sverige ligger så långt efter att vi nästan skulle behöva fördubbla vårt antal inspektörer är genant.

Ju fler inspektörer vi har, desto fler arbetsplatser kan kontrolleras. Det är logiskt. Detta ökar pressen på arbetsgivare att följa reglerna. Motivationen borde givetvis ligga i att ha friska och produktiva anställda på arbetsplatsen, herr talman, men i alldeles för många fall är det snarare risken för sanktioner som gör att företag skärper sig.

Herr talman! På arbetsplatser med fem eller fler anställda ska ett skyddsombud väljas, men på alltför många arbetsplatser saknas lokala skyddsombud. Utan skyddsombud står arbetstagarna maktlösa i arbetsmiljöarbetet. De som påverkas mest av arbetsmiljön måste givetvis ha en reell möjlighet att vara med och utforma den. Här spelar de regionala skyddsombuden en avgörande roll, både för att rekrytera fler lokala skyddsombud och för att stödja arbetsmiljöarbetet på de mindre arbetsplatserna.

Anslagen till de regionala skyddsombuden har inte höjts på många år. Detta har tvingat vissa fackförbund att skjuta till mer egna medel för att upprätthålla verksamheten, medan andra har tvingats minska antalet skyddsombud och arbetsplatsbesök. Det här håller inte. Därför vill vi socialdemokrater förstärka anslagen till de regionala skyddsombuden, för att inte låta skyddet för svenska löntagare urholkas i takt med anslaget.

Herr talman! En säker arbetsmiljö handlar inte enbart om att förhindra olyckor. Det handlar också om att stoppa den stress och den psykiska ohälsa som breder ut sig på våra arbetsplatser. Stressrelaterad ohälsa är en av vår tids största arbetsmiljöutmaningar, särskilt för kvinnor som arbetar inom vård, skola och omsorg.

För en undersköterska som redan går på knäna räcker det inte med en klapp på axeln. För en lärare som går hem varje dag med en känsla av otillräcklighet räcker det aldrig med en ny och ergonomisk kontorsstol.

Det handlar om att ha tillräckligt med resurser och kollegor för att ge varje patient den omsorg den förtjänar och att ge varje elev den uppmärksamhet och det stöd eleven behöver.

Vi socialdemokrater har därför i våra budgetmotioner de senaste åren föreslagit större stöd till kommuner och regioner i förhållande till Sverigedemokraternas och regeringens förslag.

Inför 2025 föreslår vi ytterligare 6 miljarder kronor mer än regeringen till välfärden, något som även Tidöpartierna hade kunnat göra om de prioriterat välfärden och dess anställda högre än skattesänkningar för de mest välbeställda.

Vi kan inte acceptera att människor går sönder – fysiskt eller psykiskt – av sitt arbete. Och vi kan inte tolerera att arbetsgivare som brister i sitt ansvar slipper undan. Arbetsmiljön i Sverige måste förbättras. Då krävs konkreta åtgärder: fler inspektörer, bättre stöd till skyddsombud och resurser för att minska stressen i välfärden.

Vi behöver ta vårt ansvar och se till att det finns regler som efterlevs och att ingen ska behöva betala priset för bristande skydd med sitt liv eller sin hälsa.

(Applåder)