Herr talman! Vi står inför stora utmaningar på arbetsmarknaden. Arbetslösheten är hög, särskilt för långtidsarbetslösa och grupper som står långt från arbetsmarknaden. Även om delar av detta kan kopplas till konjunkturen kvarstår strukturella problem på arbetsmarknaden och en alldeles för hög arbetslöshet.

Att många lågutbildade utrikes födda har svårt att etablera sig på arbetsmarknaden är ett sådant problem. Att arbetslösheten är hög trots att många branscher skriker efter arbetskraft är ett annat. Men det är strukturella problem – inte något som den enskilda människan ensam kan bära ansvar för.

Tidöregeringen har länge talat om att detta är något de ärvt från tidigare regeringar. Och ja, problemen med hög arbetslöshet, särskilt bland vissa grupper, existerade även då. Men Tidöregeringen har haft två år på sig att vända utvecklingen. Efter att de har varit mer än två år vid makten är det rimligt att förvänta sig lösningar som faktiskt gör skillnad. De lösningarna lyser dock med sin frånvaro.

Herr talman! Problemet är att regeringens lösningar inte möter de verkliga behoven på arbetsmarknaden. Regeringen talar om en effektiv arbetsmarknadspolitik, men samtidigt har man under mandatperioden dragit ned rejält på medlen för arbetsmarknadspolitiken. Särskilt anmärkningsvärt är att regeringen krymper programanslaget för Arbetsförmedlingen samtidigt som man säger att fler måste arbeta och försörja sig själva. Den logiken håller inte. I stället blir det en politik som slår hårdast mot just de grupper som på grund av strukturella hinder eller individuella utmaningar står längst från arbetsmarknaden.

Det handlar om personer med olika typer av funktionsvariationer, personer som saknar utbildning eller lågutbildade utrikes födda kvinnor. Det är just för dessa grupper som står längst från arbetsmarknaden som Arbetsförmedlingen behövs allra mest. Att minska programanslaget till Arbetsförmedlingen är en kortsiktig politik som varken gynnar de arbetssökande eller gynnar samhället i stort.

Herr talman! Regeringen har också tagit bort extratjänsterna. Visst var de kostsamma, men de var viktiga för att många lågutbildade utrikes födda kvinnor skulle komma närmare arbetsmarknaden. Särskilt när det gäller grupper som redan står långt från arbetsmarknaden krävs det mer resurser för att få fler i arbete, inte mindre. Om regeringen faktiskt vore intresserad av att möta behoven på arbetsmarknaden hade man prioriterat detta och vågat satsa. Nu har man tagit bort detta utan att ersätta det med något annat.

Detsamma gäller intensivåret. Insatser har avvecklats utan att ersättas. Regeringen minskar möjligheterna till integration och etablering när det egentligen behövs fler insatser för att få fler i arbete. Detta försvårar både integrationen och människors möjlighet till självförsörjning. Detta gör regeringen när vi i stället behöver bygga broar in på arbetsmarknaden.

Herr talman! Miljöpartiet föreslår en annan väg framåt. Vi vill individanpassa etableringsprogrammet. I dagens system är programmet ofta alltför generellt, och det passar inte alla. Nyanlända är inte en homogen grupp människor med samma förutsättningar. De bär med sig olika erfarenheter och kunskaper som påverkar deras möjligheter.

Om vi menar allvar med att få fler i arbete och att alla ska kunna försörja sig själva måste etableringsprocessen anpassas efter individens behov och förmågor. En person utan grundskoleutbildning har andra behov än en person med gymnasieutbildning. Vi behöver skapa lösningar som passar den enskilda människans bakgrund och förutsättningar. För den som saknar grundläggande utbildning kan det handla om att få språkutbildning och grundläggande färdigheter, medan en person med gymnasieutbildning kan behöva arbetsmarknadsutbildning eller praktik för att få relevant erfarenhet.

Detta innebär inte bara ett mer effektivt sätt att få människor i arbete. Det är även en långsiktig lösning för att minska missmatchningen på arbetsmarknaden. Miljöpartiet ser alla människors potential och vill ge dem rätt verktyg för att lyckas.

Herr talman! Jag säger det igen: Om man ska kunna minska arbetslösheten är det nödvändigt att arbetslösa får de kompetenser som efterfrågas på arbetsmarknaden. Miljöpartiet föreslår att arbetsmarknadsutbildningarna ska utökas, exempelvis inom välfärden och industrin, för att minska missmatchningen på arbetsmarknaden.

Vi vill även införa en nationell samordnare för kompetensförsörjningen. En samordnare skulle kunna identifiera behoven på arbetsmarknaden så att man kan utveckla utbildningsprogram och yrkesutbildningar som riktas mot bristyrken. Detta är en funktion som inte finns i dag men som skulle kunna göra stor skillnad för människor.

Detta är viktiga åtgärder för en mer effektiv arbetsmarknad. Samtidigt måste det finnas tillräckligt med medel för att man ska kunna komma med smidiga lösningar. Arbetsgivarnas behov måste bättre kunna matchas med de kompetenser som finns. I dag skriker hela samhällen i norra Sverige efter arbetskraft samtidigt som arbetslösheten i södra Sverige är oproportionerligt hög.

Det behövs långsiktiga lösningar för att säkerställa att människor får rätt utbildning så att de kan ta de jobb som finns. Att minska arbetslösheten handlar inte om att sänka bidragen utan om att ge människor rätt utbildning och rätt stöd så att de kan komma i arbete.

Herr talman! Regeringen talar om att effektivisera arbetsmarknadspolitiken, men deras definition av en effektiv arbetsmarknadspolitik handlar mest om att ta bort viktiga åtgärder, vilket försämrar integrationen och möjligheterna för människor att få ett jobb. Många människor behöver rätt förutsättningar för att komma i arbete. Det är cyniskt att tro att det sker av sig självt.

Den politik som förs i dag är felriktad på många områden. Regeringen säger att de vill öka jämlikheten, men de sänker skatterna för de allra rikaste och ökar klyftorna mellan människor. De säger att de vill bekämpa gängkriminaliteten men ignorerar segregationen, som spär på utanförskapet. De säger att de vill minska arbetslösheten men skär ned på de arbetsmarknadsinsatser som ska hjälpa människor att få en egen inkomst att leva på. De säger att de vill bekämpa klimatförändringarna men ökar utsläppen. Regeringens politik leder inte till de resultat vi behöver.

Det är särskilt viktigt att påpeka att regeringen har fel när den föreslår att bidragstak ska vara en lösning på arbetslösheten. Det är en grov förenkling av verkligheten. Människor är inte arbetslösa för att de har för höga bidrag. De är arbetslösa för att de saknar de kompetenser som efterfrågas på arbetsmarknaden. Att minska bidragen och försätta fler människor i fattigdom kommer inte att göra att fler människor kommer i arbete. Det kommer att öka klyftorna, och det riskerar att försvaga hela samhället.

Om vi ska kunna minska arbetslösheten behöver vi fokusera på utbildning, kompetensutveckling och riktade insatser för dem som står längst från arbetsmarknaden. Regeringen väljer i stället att gå den motsatta vägen. Nu riskerar man att öka utanförskapet genom att nedvärdera dem som redan är utsatta.

Det är inte de arbetslösa, herr talman, som saknar vilja. Det är Tidöregeringen som saknar lösningar.

Regeringens politik lämnar de mest utsatta utan stöd och eskalerar problemen på arbetsmarknaden. Miljöpartiet är redo att ta ansvar för en annan väg framåt. Det handlar om en politik som stärker arbetsmarknaden, rustar människor med rätt kompetens och minskar arbetslösheten på riktigt. Det handlar om en politik som skapar jobb, integrerar människor i samhället och driver den gröna omställningen framåt. Det är dags att prioritera de mest utsatta och säkerställa att fler människor får rätt utbildning och möjlighet till arbete.

Herr talman! Jag deltar inte i beslutet. Jag har lämnat ett särskilt yttrande.

(Applåder)