Herr talman! Det ska löna sig att arbeta. Vi ska sänka skatten på arbete.

Den som det lönar sig mest för att arbeta är den som redan hade en väldigt hög inkomst. Den som till exempel är arbetsmarknadsminister får en skattesänkning på 45 000 kronor om året. Men för mina arbetskamrater på Ikea lönar det sig inte så där överdrivet mycket på samma sätt att arbeta. De får bara omkring 200 kronor i månaden i sänkt skatt. Vad är det för typ av signaler det sänder när det bara är de med högst inkomster som det lönar sig mest för att arbeta?

Det talas om arbetslinjen och att alla ska arbeta. Jag hörde även Saila Quicklund säga precis i slutet på sitt anförande att ingen ska lämnas utanför. Men det är just precis det som regeringen gör. När man säger att alla ska gå från bidrag till arbete lämnar man en stor grupp människor utanför. De vill inte någonting annat än att ta sig från bidrag till arbete.

Jag träffar ofta personer i olika typer av funktionsrättsrörelser som säger: Allting är helt stängt. Det finns ingen som satsar på oss eller ser till så att jag kan få en utbildning eller en möjlighet att delta på arbetsmarknaden och bidra till min egen försörjning.

Jag undrar vad Saila Quicklund vill säga till dem så att de har rätt att gå till arbete som alla andra.