Fru talman! Jag kom till Sverige vid årsskiftet 1989/90. Innan dess bodde jag utanför Irans huvudstad Teheran under mina första tio år.

När folk var arbetslösa i lilla Shahriyar, där jag växte upp de första tio åren, fick de gå till det stora torget och stå där och vänta på att arbetsgivare skulle komma och hämta dem till ett dagsjobb. De var daglönare. Arbetslöshet var lika med passivitet och väntan på att få den dagliga försörjningen – om någon arbetsgivare dök upp och hämtade dem.

Sedan kom jag hit. Mitt emot den första lägenhet som vi bodde i fanns en stor skylt där det stod AMU. Jag trodde att det skulle uttalas ”amo” som på persiska betyder farbror. Jag frågade därför min bror och andra som hade varit här lite längre varför det stod ”farbror” på skylten på andra sidan gatan. Då fick jag ett svar som gjorde ett väldigt starkt intryck på mig. De sa att om någon i Sverige är arbetslös går man dit och då får man en utbildning så att man kan ta de jobb som företag har. Jag minns att jag tänkte: ”Wow! Vilket smart samhälle! Här finns inga daglönare, ingen passivitet eller fattigdom, utan de går dit och får rätt utbildning och kan ta de jobb som finns.”

I ärlighetens namn är detta precis den aktiva arbetsmarknadspolitik som under hela 1900-talet gjorde Sverige riktigt starkt. Det gjorde Sverige till en förebild och ett föregångsland i fråga om arbetsmarknad, ekonomisk trygghet och välstånd för löntagare.

Vad har hänt med den aktiva arbetsmarknadspolitiken under de senaste åren, fru talman? Sedan hösten 2018 då oppositionens budget gick igenom, något som påhejades av Sverigedemokraterna, har vi haft neddragningar i den aktiva arbetsmarknadspolitiken. Satsningar på arbetsmarknadsutbildningar och aktiva insatser för att få människor i arbete har ersatts med passivitet. Vi ser nu effekterna.

I dag är nästan en halv miljon svenskar arbetslösa, och arbetslösheten stiger i olika branscher och drabbar unga och gamla i många olika regioner i vårt land. Trots att snart en halv miljon svenskar är arbetslösa finns bara 6 000 personer i arbetsmarknadsutbildningar.

Samtidigt finns det företag som behöver rekrytera. Arbetslösheten kombineras alltså med arbetskraftsbrist. Näringslivet behöver arbetskraft, men man behöver utbildad arbetskraft och personer med rätt kompetens. Det är där arbetsmarknadsutbildningarna kommer in i bilden, för de är anpassade till näringslivets behov och de förutsättningar som den arbetslöse har.

Regeringen, med stödpartiet Sverigedemokraterna, ser inte den aktiva arbetsmarknadspolitiken som en viktig del av den framtida svenska framgångssagan. Det är därför man inte gör någonting, trots att bara 6 000 personer befinner sig i arbetsmarknadsutbildningar i dag. Det är därför det inte kommer några extraordinära insatser när arbetslösheten stiger. Den senaste rapporten kom i dag om ett ökat antal varsel och växande arbetslöshet. Trots det kommer det inga åtgärder.

När man tittar på utgiftsområde 14 och läser regeringens förslag tänker man: Men gud, har jag hamnat i fel parlament? Är det ett annat lands parlament som bearbetar dessa förslag?

Dessa förslag är inte särskilt radikala i ett läge där en halv miljon människor är arbetslösa. Eller är det så att regeringen och Sverigedemokraterna har abdikerat och tolererar att en halv miljon människor är arbetslösa?

Herr talman! Det som krävs är aktiv arbetsmarknadspolitik som går ut på att människor ska få förutsättningar att göra sig tillgängliga för de jobb som finns. Det som krävs är aktiva insatser för att människor ska ha rätt kompetens. Vi ska ha rimliga förväntningar på våra medborgare. Man ska göra sig anställbar. Man ska vara beredd att flytta. Och man ska vara beredd att gå en utbildning. Men då måste samhället erbjuda de aktiva insatserna. Då måste vi ha en aktiv arbetsmarknadspolitik och inte minst stora satsningar på arbetsmarknadsutbildningar.

Herr talman! Regeringens och Sverigedemokraternas arbetsmarknadspolitik är ett svek mot de arbetslösa. Men det är ett lika stort svek mot näringslivet och mot vår ekonomiska utveckling, för en halv miljon arbetslösa innebär fattigdom i vårt land och lägre tillväxt. Men det innebär också att vårt näringsliv inte kan rekrytera rätt personal. Och därmed får vi inte den utveckling och den produktivitetsökning som vi vill se i näringslivet för fortsatt välstånd.

Socialdemokraterna anger därför i det särskilda yttrandet behovet av de förslag som vi har lagt fram. Det handlar om ökade anslag just till utbildningar och just till aktiva insatser för att människor ska komma i arbete. Det handlar faktiskt om att prioritera den aktiva arbetsmarknadspolitiken och se till att Arbetsförmedlingen finns i hela landet, även där arbetslösheten är hög, och har förutsättningar att anvisa människor till de utbildningar som vi vill se. Socialdemokraternas förslag är ett nej till neddragningar i den aktiva arbetsmarknadspolitiken under ett år då vi tyvärr har massarbetslöshet i vårt land.

Jag vill avsluta mitt anförande med att framföra en vädjan till de högerledamöter som är närvarande och till dem som senare kanske kan lyssna på denna debatt. Gör om och gör rätt! Satsa på det som historiskt har byggt Sverige starkt och rikt, nämligen en aktiv arbetsmarknadspolitik. Välj inte passivitet! Välj inte att vänta på att marknaden ska vända, utan använd tiden till att utbilda människor till rätt kompetens så att de kan ta jobben där de finns!

(Applåder)