Herr talman! Jag vill börja med att säga att jag tycker att det är väldigt bra att både utrikesministern och försvarsministern är på plats här i dag. Det är ett otroligt viktigt beslut, och det är väldigt glädjande att vi också har en så pass bred förankring i riksdagen. När vi skickar iväg väpnade styrkor är det otroligt viktigt att beslutet vilar på ett brett parlamentariskt stöd.

Även om vi i det stora är eniga om dagens beslut är vi socialdemokrater samtidigt frustrerade över att regeringen inte är mer drivande när det gäller agendan för kvinnor, fred och säkerhet. Frågan om väpnade styrkor är en väldigt stor del av den agendan, och när vi skickar militära bidrag vilar ett väldigt stort ansvar på oss att se till att den genomsyrar det militära bidraget.

Jag tror i grunden att vi är överens om att den här agendan är viktig, att kvinnor har en särskilt utsatt roll i konflikter och att kvinnor måste få vara med och ta besluten. Vi är däremot inte överens om hur man ska arbeta med det här. Vi menar att detta måste stå högt uppe på dagordningen för att garantera att vi verkligen skapar säkerhet för alla och att vi skapar säkerhet och fredslösningar som håller över tid.

Vi hade därför önskat att det här funnits med i propositionen. Som jag var tydlig med i mitt tidigare anförande tycker vi att det är väldigt olyckligt att man väljer att endast luta sig mot Natos handlingsplan. Även om vi tycker att den är omfattande och bra önskade vi att detta verkligen också skulle genomsyra det politiska ledarskapet hela vägen och fullt ut.

Jag undrar därför hur regeringen kommer att arbeta för att se till att det här verkligen genomsyrar hela det militära bidraget.