Fru talman! Jag tackar Birger Lahti för berömmet. Vi har ju ofta ett mycket gott samarbete med många partier i de här frågorna, och vi står Vänsterpartiet väldigt nära i energifrågorna. Det är alltid trevligt.

Här skiljer vi oss kanske lite åt, för mitt fokus är att göra skillnad i verkligheten. Jag tror att byråkratiska förändringar tar tid och energi från det som verkligen skulle göra skillnad.

Även om vi ändrade om och det mot förmodan skulle gå att införa modellen med Sverigepriser skulle det ta ganska lång tid. Det skulle behöva läggas mycket kraft och resurser på förhandlingar nere i Bryssel utan att vi fick en enda kilowattimme mer. Vi vet att vi utöver det här ändå skulle behöva bygga ut energisystemet. Vi skulle behöva energieffektivisera, och vi skulle för den delen gärna kunna sänka elskatten också. Då är det bättre att vi lägger fokuset där, för det sänker priserna varaktigt, vilket inte är fallet om vi försöker fixa och trixa med olika indelningar.

Det stora problemet är att Tyskland inte har infört elprisområden, och där tror jag att Birger Lahti och jag är överens om att regeringen är alldeles för vek. Man pratar om att det här är viktigt att lösa i Tyskland. Men danskarna stämde Sverige för att vi skulle införa elområden, så nu är det väl dags att vi stämmer skiten ur tyskarna för att de ska tvingas göra det! Det är nämligen det här som är det stora problemet; det är därför vi har höga elpriser i Skåne. Tyskland har inte infört elområden, och deras höga priser smittar upp till oss. Det skulle de inte göra om Tyskland hade elområden.

Jag tänker att det är den byråkratiska lösningen, förutom att vi bygger mer, snarare än att försöka förhandla om hur den fria rörligheten fungerar på EU-nivå.