Herr talman! Jag var helt säker på att ledamoten Kajsa Fredholm skulle fråga någonting om ersättningen till de skogsägare som inte får avverka eller något liknande – eller kanske om fjällskogen, där vi också har väldigt olika åsikter.

Men när ledamoten gjorde sig besväret att ställa sin fråga kan jag svara så här:

Varje parti vill nog att den egna partiledaren ska bli statsminister. Det är det svar som jag kommer att ge, även om Centerpartiet ser att det finns en del hinder och att det är en ganska lång väg fram till en eventuell sådan dag. Självklart vill varje parti att den egna partiledaren ska vara statsminister.

För övrigt pågår det diskussioner i hela vår rörelse om Centerpartiets framtid. Vad är det för centerparti man vill se?

Jag förstår egentligen inte varför det just nu är en så stor nyfikenhet enbart på Centerpartiet. Det finns ju massor med andra partier som inte heller har sagt exakt vilka de ska samarbeta med efter nästa val. Det hinner också hända väldigt mycket. Det är två år till nästa val.

Sedan har vi alla olika önskemål och så vidare. Centerpartiet har inte satt ned foten i frågan. En del ledamöter tycker på ett sätt. En del tycker kanske att det vore smakfullt att jobba med den ena sidan. Sådana som jag kanske tycker att det vore smakfullt att jobba mer med den borgerliga sidan. Men svaret på frågan är att vi inte har bestämt någonting.

Utmaningen för oss i Centerpartiet nu handlar nog snarare om att bygga vår egen politik än om att bygga vår politik på en statsminister som inte kommer att kunna hjälpa Centerpartiet med bättre siffror, som vi behöver i dag. Det handlar till exempel om att få tillbaka de landsbygdsväljare som vi förlorade i förra valet. Allt annat är för mig ointressant just nu.

(FÖRSTE VICE TALMANNEN: Då förutsätter jag att båda ledamöterna tar sig tillbaka till budgetdebatten.)