Fru talman! Jag tackar Alexandra Anstrell för frågan.

Vad vi behöver göra med Ukrainastödet är att gå från donation till produktion. Vi kommer nu i allt högre grad att gemensamt med andra länder upphandla försvarsmateriel från vår försvarsindustri, för vi börjar komma långt ned i våra egna lager.

Sverige har en osedvanligt stark försvarsindustri. Därmed har vi också bättre förutsättningar att stötta Ukraina. Låt mig ge ett exempel på det.

Sverige, Norge och Danmark har gemensamt upphandlat artilleriammunition som vi kan donera till Ukraina, men som vi också kan fylla på med i våra egna lager. Poängen med att göra det gemensamt är att vi genom att lägga en större order kan pressa ned priserna. Då kan vi också göra långsiktiga beställningar till försvarsföretag, så att de vågar investera i sin produktionsförmåga.

Det stora problemet i dag är att vi har en försvarsindustri i Europa som är formad för fredstida förhållanden samtidigt som det råder krig i Europa. Men genom gemensamma upphandlingar kan vi skicka signaler till försvarsindustrin så att man vågar bygga ut och expandera sin produktionsförmåga.

(Applåder)

Frågestunden var härmed avslutad.