Fru talman! Min fråga går till Benjamin Dousa.

Världen står inför förödande humanitära katastrofer och kriser. I Sudan är 30 miljoner människor, två tredjedelar av befolkningen, i desperat behov av hjälp. Mer än 6 miljoner människor svälter, och tusentals barn riskerar att dö av undernäring. Nöden växer timme för timme, och miljontals har tvingats lämna sina hem. I Myanmar och Gaza pågår samtidigt fruktansvärda humanitära katastrofer, där människor kämpar för sina liv mot våld, svält och förvisning.

Samtidigt väljer Sverige att skära ned på biståndet. Inom ett par år kommer vi inte ens att uppnå 0,7 procent av bni, som är FN:s rekommendation.

Hur ska statsrådet och regeringen mot bakgrund av detta kunna övertyga andra länder att ta steg framåt när vi tar steg bakåt?