Fru talman! Tack, ledamoten Gunilla Svantorp, för frågorna!

Apropå den första, den smått filosofiska utläggningen om hur det var under 1800-talets mitt, stämmer det ju att jättemånga svenskar utvandrade. Jag tror att det var över 900 000 som åkte till Amerika. Det var verkligen fattigt, men vi ska också komma ihåg att vi hade oerhört låga byggkostnader. Vi hade inga anläggningsmaskiner, utan man stod med spade, hacka och rullebör. Timpenningen var jättelåg, så man fick väldigt mycket för pengarna. Det fanns också massor av arbetskraft att ta av. Infrastrukturprojekt har också använts som nödåtgärder och beredskapsjobb. När Göta kanal hade byggts och var färdig var den nästan dysfunktionell, för då hade tågen börjat rulla.

Det var alltså billigt att bygga. Hade vi mindre pengar då än vi har nu att lägga på detta? Nej, jag tror faktiskt att det var så billigt att bygga då, men visst var det dyrt i relation till den tiden. Jag kan faktiskt inte svara rakt av på den frågan.

Jag ska vända på den andra frågan: Vill Gunilla Svantorp i Socialdemokraterna bara bygga projekt med dålig samhällsekonomisk lönsamhet? Jag tror inte det. Jag menar att det är viktigt att vi prioriterar rätt när vi bygger, för det är så pass dyrt och svårt att få loss pengar till att bygga.

Jag tror att vi är ganska ense om att man verkligen ska vara noggrann med vilka projekt man väljer. Jag tänker på dessa sekunder som är kvar av min talartid inte gå in på projektet med höghastighetståg och nyttan med det, men vi får se om vi återkommer till det.