Herr talman! Ledamoten Oliver Rosengren står här och tycker att det är så himla viktigt att tala sanning och säga som det är. Det är det som har framkommit i ledamotens huvudanförande och ett antal replikskiften.

I Oliver Rosengrens anförande om studiestartsstödet målades det upp att studiestartsstödet i sig skulle vara problemet. Men det stämmer inte. Det är inte vad Riksrevisionen konstaterar i sin granskningsrapport av studiestartsstödet. I Riksrevisionens granskningsrapport framkommer att stödet inte har nått sin målgrupp i tillräcklig utsträckning på grund av - hör och häpna - hur det har hanterats av regeringen, statliga myndigheter och kommuner som administrerar det. Alltså är det inte studiestartsstödet i sig som är fel i sin utformning.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Studiestöd

Riksrevisionen skriver bland annat också att Arbetsförmedlingens samverkan med kommunerna brister och att det saknas ett effektivt informationsutbyte mellan kommunerna och andra utbildningsaktörer, som folkhögskolorna.

Det är inte studiestartsstödet som är ett problem. Det är arbetslösheten som är ett problem. Den är nu den högsta på tio år, och den här regeringen verkar inte vilja göra någonting för att komma till rätta med det.

Det är viktigt att fler får möjlighet att studera, exempelvis arbetslösa, som under en kortare tid kan få studiestartsstöd för att läsa in en utbildning och öka chanserna till jobb.

Varför konstaterar Oliver Rosengren en osanning genom att säga att det är viktigt att avveckla det här stödet, när det handlar om hur bland annat regeringen administrerar det?