Fru talman! Underhållsskulden har som nämnts ökat ända sedan vi tog bort möjligheten till en investeringsbudget 1980. Jag menar att det är ett systemfel. Det är bara att beklaga att vi inte har kommit till rätta med det tidigare.

Men med den insikten kastar Patrik Jönsson ganska mycket sten i glashus här. Vi kan konstatera att med den infrastrukturproposition som nu läggs fram kommer underhållsskulden bara att växa och växa. Man återtar bara en bråkdel av underhållsskulden. Den kritiken kan jag bara skicka iväg som en tillbakakaka, för här misslyckas man lika kapitalt.

Jag ska nämna att vi faktiskt har höjt anslagen till underhåll ganska rejält. Men det är bara att konstatera att det är ett systemfel på flera nivåer. Vi behöver en myndighet som är mer fokuserad. Vi behöver återta underhållet i statlig regi likt många andra länder som först har lagt ut det på marknaden och sedan insett att det inte var någon bra idé, i varje fall inte just för järnvägen.

Vi behöver också en investeringsbudget där man separerar löpande utgifter, som underhåll, och stora investeringar som man gör mer sällan. Det görs ju inte med den här regeringens politik heller. Det är bara att beklaga att man trots denna vetskap och trots att det faktiskt finns en majoritet i Sveriges riksdag för att åtgärda i alla fall några av dessa problem inte gör det.

Konsekvensen är ju att folk - trots Patrik Jönssons goda ambitioner - kommer att få fortsätta stå och vänta på försenade och inställda tåg.