Fru talman! Efter två år av regeringens och Sverigedemokraternas regerande är prioriteringarna tydliga. Vi ser vad regeringen prioriterar i sin budget. Det är dessvärre inte ekonomisk trygghet vid sjukdom och funktionsnedsättning, som vi debatterar här i dag. Den mest prioriterade målgruppen i Tidögängets budget är människor med månadslöner på över 70 000-80 000 kronor.

Samtidigt som regeringen har lagt 34 miljarder kronor på skattesänkningar är sjukvården fortsatt i kris, och hushållen har det mycket ansträngt.

Vänsterpartiet konstaterar att regeringen på punkt efter punkt misslyckas med att hantera de problem vi har framför oss. Vi ser hur arbetslösheten växer, hur framtidstron har stannat av, hur ojämlikheten ökar, hur sjukvården är i kris och hur klimatomställningen lämnas åt sitt öde.

Vänsterpartiets budgetförslag står i stark kontrast till Tidöpartiernas budget. I stället för en politik som gynnar några få lägger vi fram en budget som hanterar samhällsproblemen och som ger vanligt folk mer i plånboken.

Handels rapport Sjuk på jobbet visar att hela sju av tio i handeln går till jobbet trots sjukdom. På hela arbetsmarknaden är det runt 60 procent som gör detsamma. De två vanligaste anledningarna till att folk går till jobbet trots sjukdom är att man inte vill belasta sina arbetskamrater och att man inte har råd att stanna hemma.

Det är alltså så för en hel del av dem som arbetar: Man har inte råd att vara hemma trots sjukdom. Jag tycker att vi borde kunna vara överens i denna kammare om att det är ett problem.

Under pandemin fanns det en möjlighet att få ersättning för karensavdraget från Försäkringskassan i syfte att minska smittspridningen. Det kan man tycka är rimligt som en generell praxis, men den ersättningen är nu borttagen.

I slutet av förra mandatperioden tillsattes en utredning som skulle se över karensavdraget. Slutsatsen hade kunnat bli att karensavdraget skulle tas bort, men det vet vi inte eftersom utredningen inte fick fortsätta. Den lades ned av den här regeringen och Sverigedemokraterna.

Med Vänsterpartiets budgetalternativ för det utgiftsområde som vi debatterar i dag skulle karensavdraget avskaffas. Det är inte mer än rimligt att vi utjämnar den ekonomiska orättvisa som det innebär att vissa har yrken där man kan arbeta hemma trots att man är snuvig medan andra har yrken där man träffar många människor och har en högre risk att bli smittad och inte kan arbeta hemifrån. De senare drabbas ekonomiskt hårt när de blir sjuka.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ekonomisk trygghet vid sjukdom och funktionsnedsättning

Fru talman! Sjukförsäkringen, den trygghet som finns när vi blir sjuka, är i dag illa fungerande. Ledamoten före mig, från Moderaterna, talade om trygghet. Men det är nog inte något som allmänheten först och främst tänker på i fråga om sjukförsäkringen.

Vi har fått höra otaliga berättelser om människor som hamnar i limbo, som blir av med sina ersättningar och som får avslag trots att de har mycket svåra sjukdomar och inte kan arbeta.

Det finns uppror på Facebook som samlar nära 100 000 människor som delar sina berättelser om hur det här systemet inte fungerar och om hur det inte handlar om trygghet.

Vi har sett årtionden av åtstramningar och skärpningar av regelverken. Det finns en stor osäkerhet hos den som blir sjuk när det gäller om man över huvud taget kommer att få ersättning och, om man får den, om den går att leva på. Detta behöver vi helt enkelt lösa.

Med Vänsterpartiets budgetalternativ skulle taket i sjukpenningen höjas så att 80 procent av löntagarna får ut 80 procent av lönen i ersättning om man skulle få sjukpenning. Det är en viktig princip. Ska vi ha ett system som vi kan lita på ger oss ersättning när vi blir sjuka måste taket i sjukpenningen höjas.

I dag är det så att om man är sjukskriven i mer än ett år sänks ersättningen helt plötsligt från 80 procent till 75 procent. Man kan ju tycka att det är rimligt att människor ska tillbaka till arbetet så snabbt som möjligt, det tycker Vänsterpartiet också, men det finns också tillfällen då det inte är möjligt att komma tillbaka till arbetet snabbare. Man kanske helt enkelt har en svår sjukdom som gör att man behöver längre tid för att rehabilitera sig. Varför ska man då straffas genom att få mindre pengar i plånboken?

Det är helt orimligt, och därför vill Vänsterpartiet ta bort sjukpenningen på så kallad fortsättningsnivå så att man även efter ett år ska få en ersättning som motsvarar 80 procent.

Den som har varit arbetslös innan man blir sjukskriven får i dag 543 kronor om dagen, en ersättning som inte har höjts sedan 2015. Samtidigt har vi haft en skenande inflation. Anna, som har fått använda sitt pensionssparande för att betala räkningarna, beskriver i tidningen Arbetet summan som ett hån.

Vänsterpartiet vill se att taket i sjukpenningen för arbetssökande höjs till 712 kronor per dag och sedan indexeras. Det är inte rimligt att det ligger kvar på samma nivå år efter år trots att kostnaderna och annan löneutveckling ökar. Detta föreslår vi i vårt alternativ.

Den som lever på sjuk- eller aktivitetsersättning får också en mycket låg ersättning som i princip är omöjlig att leva på i dag. Vänsterpartiet vill därför se att ersättningsnivån inom sjuk- och aktivitetsersättningen höjs till 80 procent av antagandeinkomsten. Rätten till dessa förmåner ska också bedömas mot samma arbetsmarknadsbegrepp som gäller för rätten till sjukpenning.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ekonomisk trygghet vid sjukdom och funktionsnedsättning

Vänsterpartiet yrkar avslag på regeringens lagförslag om att ta bort regeln om tillgodoräknande av hemlandstid för sjukersättning och aktivitetsersättning i form av garantiersättning. Den här regeringen bedriver en politik som sätter människor i fattigdom.

Rätten till livränta för den som har blivit skadad på arbetet har under lång tid försvagats. Vi har därför med förslag i vår budget som syftar till att fler ska få rätt till livränta.

Under den här regeringens tid har vi sett hur handläggningstiderna på Försäkringskassan har skapat stora problem för människor som väntar på beslut och på ersättning. Regeringen verkar nu i elfte timmen och efter otaliga reportage om människor som tvingats låna pengar av anhöriga eller vända sig till försörjningsstöd för att kunna överleva dagen ha vaknat till.

Försäkringskassan har också under lång tid varit väldigt tydlig med att de behöver mer pengar för att klara sitt uppdrag. Det senaste budgetäskandet från Försäkringskassan går inte att misstolka. Budskapet var: Vi behöver mer pengar, eller så behöver regeringen tala om för oss vad vi inte ska göra.

I den här budgeten har regeringen tillfört en del pengar, och det är bra. Men jag och Vänsterpartiet är skeptiska till om det kommer att räcka, för man har inte gått Försäkringskassan till mötes helt och hållet. Man har också tillfört fler uppdrag till Försäkringskassan.

Det är oerhört viktigt för våra trygghetssystem och för tilliten till våra myndigheter att handläggningstiderna inte blir orimligt långa. I vårt budgetförslag höjer vi därför Försäkringskassans anslag i syfte att handlingstiderna ska kunna minska.

Under såväl tidigare borgerliga regeringar som socialdemokratiskt ledda regeringar har andra mål än ekonomisk trygghet och rehabilitering varit gällande inom sjukförsäkringen. Vi har sett stupstocken och de oerhörda konsekvenser den fick. Vi har också sett hur de siffersatta målen i sjukförsäkringspolitiken har lett till utförsäkringar och personliga tragedier.

Det är därför på tiden att målet för utgiftsområdet ändras så att målet, i stället för siffror och att så få som möjligt ska vara sjukskrivna, i stället blir att ge ekonomisk trygghet vid sjukdom och ett effektivt stöd för att individen ska återfå arbetsförmågan och kunna återgå i arbete.

Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation 1.