Fru talman! Sverige måste funka. Det låter nästan som det namn som regeringen har gett sin infrastrukturproposition, men det handlar om det som vi från Centerpartiets sida presenterade i våras. Vi kallade det Sverigelyftet och sa: Sverige måste funka.

Varför gjorde vi då det? Jo, vi gjorde det för att så mycket som möjligt måste göras så fort som möjligt. Det handlar om Sveriges konkurrenskraft.

Det handlar om pendlares möjligheter att ta sig till och från arbetet och om att man ska kunna lita på både att man kommer fram och att man kommer hem igen efter arbetsdagens slut. Man ska lita på att man kommer hem i tid för att kunna hämta på förskolan, hinna med möten och så vidare - få livet att gå ihop.

Man ska även kunna lita på att godset kommer fram i tid på både väg och järnväg. Det långväga godset ska också i mycket större utsträckning kunna flytta över från lastbil till båt eller tåg. Transportslagen behöver fungera bättre tillsammans.

Vi presenterade Sverigelyftet också för att Sverige har en enorm underhållsskuld, både på väg och på järnväg, som behöver åtgärdas så fort som möjligt. Resurser till infrastruktur måste säkras i och med att vi går från överskotts- till balansmål, och fler finansieringsmodeller behöver arbetas fram. Ja, listan kan givetvis göras väldigt lång.

Sedan dess har en infrastrukturproposition för att hela Sverige ska fungera presenterats. Jag vill redan nu säga att vi från Centerpartiets sida tycker att det finns väldigt mycket som är bra i den här infrastrukturpropositionen men att debatten ändå blir sådan att vi uppehåller oss mycket vid det som skiljer Centerpartiets syn från synen i det förslag som regeringen har lagt fram.

Vi behöver på många sätt se till att vi får mer infrastruktur för pengarna och att vi får mer pengar till infrastruktur, vilket är ungefär det som ministern brukar säga och säkert kommer att säga i dag också. Regeringen har presenterat en proposition som ger mer pengar till infrastruktur, men frågan är ju hur mycket det kommer att räcka till.

Det har pratats mycket om hur stor den här satsningen är. Om vi tittar på det historiskt, och då inte bara tittar på tiden sedan kalla krigets slut utan faktiskt ser tillbaka till mitten av det förra seklet, är ju sanningen den att man då orkade investera en betydligt större andel av bnp i svensk infrastruktur. Det är synd att vi inte orkar ta de stegen i Sverige även nu, det vill säga använda en större del av vår bnp för att investera i infrastruktur. Vi får se hur det går med den saken framöver - det här är ju någonting som arbetas om - men jag tycker att det är viktigt att peka på de delarna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Infrastrukturfrågor

Fru talman! Jag vill lyfta ett antal områden som oroar mig när det gäller hur vi i framtiden ska få till ett mer robust system för alla transportslag tillsammans. Som en del säkert har hört tidigare vill jag då gärna inkludera även det femte transportslaget, nämligen det digitala, och dess infrastruktur.

Om vi blickar utåt ser vi en omvärld som har förändrats väldigt mycket under de senaste tio åren. Sedan Ryssland annekterade Krimhalvön 2014 har vi varit med om att ta emot många människor som flytt för sina liv från krig och död med en förhoppning om att få ett bättre liv och en bättre framtid för sina barn här i Sverige. Det har också varit en pandemi, som gav en hel rad insikter - inte minst om vikten av egen livsmedelsförsörjning och kraften att snabbt ställa om.

Sedan var pandemin knappt förbi innan Ryssland genomförde sin fullskaliga invasion i Ukraina, och vi har gått med i Nato utan större diskussion; det var snarare andra länder som försinkade vårt inträde. Under de här åren har vi dessutom tagit beslut om att bromsa klimatomställningen och sänka växthusgasutsläppen från transportsektorn med 70 procent fram till 2030. Draghirapporten slog också ned med en dyster framtidsprognos när det gäller Europas konkurrenskraft.

För att direkt kontra med något mer positivt gav regeringens AI-kommission, som presenterade sitt arbete för ett par veckor sedan, många positiva förslag för framtiden. Man pekade dock även på ett stort antal risker med den situation vi i dag befinner oss i och som är ett stort problem, liksom på vikten av att politiken stärker sitt ledarskap över utvecklingen.

Internationella företag som finns här i Sverige säger att de inte kan investera mer här innan infrastrukturen har förbättrats i form av bättre järnväg. Det kommer att ta alldeles för lång tid. Men om man hade fattat andra beslut från 2017 och framåt hade vi kunnat vara halvvägs med nya stambanor nu, och med den lärdomen i backspegeln ser vi det som viktigt att vi i dag gör allt vi kan för att verkligen sätta spaden i jorden - om jag får uttrycka mig så - och påbörja planeringen av infrastrukturprojekt på ett betydligt bättre sätt. Det gjordes förr; vi har tidigare pratat om Västra stambanan och vad som hände med hacka och spade på 1800-talet. Det är otroligt viktigt att vi fortsätter.

Hur ska då Sverige få en fungerande infrastruktur som främjar svensk konkurrenskraft? När man träffar små och stora företag är det ofta två områden företagarna lyfter fram, och det är kompetensförsörjning och infrastruktur. Det som framför allt efterfrågas är kraftfulla, breda och långsiktiga överenskommelser. För att företagarna ska kunna vara med och bidra till en stärkt konkurrenskraft vill de veta att deras investeringsplaner fungerar med de investeringsplaner som landet Sverige har.

Jag skulle i det här skedet säga att vi behöver en infrastrukturberedning. Jag hoppas att infrastrukturminister Andreas Carlson ser att dagens modell faktiskt har kommit till vägs ände och att det är dags för nya arbetssätt. Jag tycker mig också höra att det finns tankar på nya arbetssätt framöver, så vi får se.

Fru talman! Från Centerpartiets sida är vi mycket kritiska till regeringens olika beslut rörande den svenska järnvägen. Som ledamot motionerade Carlson om nya stambanor, men som minister fick han vika ned sig - det skulle inte bli något utöver ett antal ganska dyra sträckor kopplade till våra tre största städer.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Infrastrukturfrågor

När nu infrastrukturpropositionen anländer, hett efterlängtad, finns det förvisso delar och satsningar som är bra - men järnvägen får vänta. Att under hela planperioden bara åtgärda i bästa fall 10-15 procent av underhållsskulden är en alldeles för låg ambition. Regeringen saknar en vision för svensk järnväg.

Trafikverket gör en prognos som visar att tåg är det färdmedel som kommer att öka mest under de kommande åren. Samtidigt har man nått kapacitetstaket på väldigt många banor. Tidigare prognoser visar dessutom att järnvägstrafikens ökningar ofta underskattas.

Förra året var verkligen ett bottenår när det gäller punktlighet på järnvägen, vilket är ett tecken på den enorma underhållsskuld som finns i järnvägen. Från Centerpartiets sida föreslår vi att regeringen ska återkomma med en handlingsplan för att nollställa underhållsskulden på järnvägen så fort det går. Branschen pekar på att underhållet av järnväg skulle kunna klaras av i en högre takt med ny teknik, innovativa metoder och upphandlingar som främjar detta. Det måste gå att ha högre ambitioner i en plan som sträcker sig tolv år framåt i tiden.

Jag blir lite förvånad över att ledamoten som talade tidigare och som ofta kritiserar Trafikverket ändå har gjort det här till en sanning. Gång på gång talar man om att Trafikverket inte klarar av mer än 10-15 procent, som om det innebar något slags positiv bild av att vi därför inte behöver satsa mer under den kommande planperioden. Jag tycker att det är väldigt olyckligt.

I det här sammanhanget vill jag yrka bifall till reservation 3 i betänkandet, fru talman.

Jag vill också säga ett par ord om länsplanerna. De är av stor vikt för den regionala och lokala infrastrukturen. En allt mindre andel av infrastrukturplanen har under de senaste mandatperioderna gått till länsplanerna.

Hela Sverige behöver utvecklas, och här måste både mer resurser satsas och de mer glesbebyggda delarna av Sverige, som har mycket väg som måste byggas och underhållas, få en större del av resurserna. Jämtland är bara ett exempel där länsplanen inte på långa vägar räcker till för de behov som finns, inte minst när det gäller underhåll och satsningar på förstärkning och förbättringar.

Med det Natomedlemskap som vi nu har ser vi också att många sträckningar i väst-östlig riktning har ett väldigt stort behov av underhåll och förstärkningar av olika slag. Här behöver de olika delarna i Trafikverkets upplägg för hur man satsar resurser få möjlighet att samverka bättre med varandra.

Sedan kommer vi till näringslivets transportbehov. Här är återigen regeringens fokus på väg märkligt, för allt fler företag vill transportera sitt gods på järnväg. Vi talar om vikten av intermodalitet och om grön omställning. Stambanan är givetvis oerhört viktig, och vi anser att den bör byggas så fort det bara går. Men det finns ju en sträcka som är oerhört viktig för hela Sveriges näringsliv, nämligen ytterligare spår från Alingsås till Göteborg för att nå Göteborgs hamn med gods.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Infrastrukturfrågor

Om jag tolkade Liberalernas företrädare rätt i den tidigare debatten nämndes denna sträcka. Jag måste säga att jag blev närmast förvånad och kanske också något provocerad över att man i infrastrukturpropositionen nämnde en sträcka i norra Sverige, en i östra Sverige och en i södra Sverige men ingen i västra Sverige när det ändå gavs möjlighet att tänka nytt. Jag förstår inte varför denna sträcka inte kom med då.

Här finns chansen för ministern att kommunicera positiva nyheter för järnvägen inför jul i år - inte som det var för två år sedan, då det var något mer negativa nyheter för järnvägen. Beskedet behöver komma nu, för Trafikverket behöver nu börja arbeta för möjligheten att förstärka järnvägen på det sättet. Det finns inte en dag att förlora.

Sverigedemokraterna har verkligen tonat ned sig i infrastrukturfrågorna i och med att de nu är en del av Tidöavtalet. Vad de däremot lyfter fram i sin reservation när det gäller näringslivets transportbehov är vikten av besöksnäringen, och det instämmer jag självklart i. Då är det desto märkligare att den upphandlade trafiken behandlades så styvmoderligt i budgeten för nästa år och att man inte fick den uppräkning som man hade behövt. Det är att säga en sak men sedan göra en helt annan.

Fru talman! Vi talar alltmer om intermodala transporter och om överflyttning av gods till järnväg och sjöfart. Här behöver regeringen ta på sig ledartröjan för att hålla ihop infrastrukturplaneringen, inte minst ur ett totalförsvarsperspektiv. Många av våra hamnar ägs av kommuner eller företag. De vill utveckla sina verksamheter och har på många ställen gott om kapacitet. Men här måste det hållas ihop, så att man också ser att planeringen av infrastrukturen på landsidan stämmer med den planering som görs kopplat till hamnen. Här finns det betydligt mer att önska.

När det gäller långsiktigt hållbara transporter och Sveriges mål att utsläppen från transportsektorn ska minska med 70 procent till 2030 är regeringens hattighet och oförmåga att fatta kloka och långsiktiga beslut besvärande. Jag hoppades att en del frågor på det här området skulle klarna i och med infrastrukturpropositionen, men så blev det inte. För att bryta beroendet av fossila bränslen och minska klimatutsläppen krävs många olika lösningar. Jag talar om tekniken med energieffektivare fordon, ökad biodrivmedelsanvändning, fordon med nollutsläpp som drivs med grön el, vätgas eller bränsleceller och många nya praktiska lösningar med bilpooler och smarta digitala mobilitets- och delningstjänster.

Detta hänger också ihop med att infrastrukturen när det gäller kris och beredskap verkligen måste stärkas. Också där har det förvånat mig och Centerpartiet att de här frågorna har så liten plats i infrastrukturpropositionen. Jag vet att ministern gör ett arbete tillsammans med Försvarsdepartementet när det gäller de här frågorna, men jag vill också här framhålla det angelägna i att detta verkligen kommer med i det planarbete som ska pågå under 2025, så att vi får se på vilket sätt vi också behöver göra ytterligare satsningar för att stärka hela det svenska väg- och järnvägssystemet liksom flygplatser och hamnar.

Fru talman! Det finns väldigt mycket mer som jag skulle vilja tala om: klimatomställningen, gränsöverskridande trafik, enskilda vägar och finansiering av infrastruktur. Men allt detta finns i våra reservationer i betänkandet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Infrastrukturfrågor

Vi måste också kliva fram när det gäller forskning och innovation. Jag vill instämma i hur ledamoten Stockhaus beskrev infrastruktursystemet, nämligen som ett blodomlopp, och i vikten av att det fungerar på olika sätt. Vi kan se att i de delar av blodomloppet som består av järnväg finns det alldeles för många infarkter i dagens läge. Det måste vi verkligen göra något åt.