Fru talman! Jag menar att bristen på hyresrätter grundar sig mycket i att vi har en bostadsmarknad som inte är anpassad till var befolkningen egentligen vill bo. Väldigt många - uppemot 30 procent av hushållen - bor i hyresrätter, vilket är jättemycket mer än i till exempel Norge. Ändå har vi större brist än till exempel Norge, vilket beror på att Norge har betydligt mer ägt boende. Då väljer man det ägda boendet, egentligen av anledningar som att den norska staten har subventionerat det ägda boendet för att fler ska få möjlighet att äga.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande samt konsumentpolitik

När vi har så många i befolkningen som faktiskt vill äga sitt boende tycker jag att vi ska vara tydliga med att vi vill stödja människor så att de kan förverkliga sin dröm om att äga sitt boende.

Det hyrda boendet har sin plats, särskilt för den yngre delen av befolkningen men även för den äldre delen. Allteftersom den äldre delen av befolkningen blir äldre kommer givetvis fler i denna grupp att behöva hyrt boende.

Jag fick en fråga om hur jag ser på att kommunerna kan garantera hyran för barnfamiljer. Kommunerna har ju ansvar för att se till att det finns boende - en kommun kan inte strunta i att en familj är på väg att hamna på gatan. Om en barnfamilj är på väg att bli vräkt är det till och med så att kommunen, via socialtjänsten, har en handlingsmöjlighet om man kontaktar kommunen, vilket man ska göra innan man vräker en barnfamilj.

Jag vill definitivt påpeka att jag står upp för kommunernas självbestämmande, men jag ser inga problem med att en kommun går in och stöder en barnfamilj om det behövs.