Fru talman! Rättighetslagen LSS infördes för 30 år sedan av en enhällig riksdag. Syftet med lagen är att personer med omfattande funktionsnedsättningar genom LSS-insatser ska tillförsäkras goda levnadsvillkor. Verksamhet enligt LSS ska främja jämlikhet i levnadsvillkor och full delaktighet i samhällslivet för dem som omfattas av lagen, och målet ska vara att den enskilde får möjlighet att leva som alla andra.
Lagstiftningen har dock länge urholkats, då kostnadsperspektivet snarare än rättighetsperspektivet fått dominera. Olika domstolsbeslut, som ibland inte ens är prejudicerande, har fått påverka så att kommuner dömer olika. Det skapar en enorm rättsosäkerhet och framför allt en enorm otrygghet för assistansberättigade. Det innebär att LSS-lagstiftningens mål inte efterföljs i Sverige. Detta påverkar människor med funktionsnedsättningar och deras livsvillkor.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hälsovård, sjukvård och social omsorg
LSS-lagstiftningen urholkas, och det sker inom i princip alla tio speciella LSS-insatser. Antalet personer med insatsen rådgivning och stöd har minskat kraftigt. Antalet personer som får personlig assistans har minskat som en följd av Försäkringskassans och kommuners restriktivare bedömning, trots att reformen om stärkt rätt skulle innebära att fler får assistans. Det har också visat sig att Försäkringskassan och kommuner gör helt olika bedömningar i samma ärenden. Insatserna ledsagare och kontaktperson har också minskat de senaste åren.
Tre vanliga problem när det gäller LSS-boenden är långa väntetider, höga hyror och en alltmer institutionsliknande karaktär. Det finns också väldigt mycket att reagera på när det gäller daglig verksamhet: alltifrån den dåliga försörjningen och bristande differentieringen till den uteblivna rätten till daglig verksamhet.
Det finns helt enkelt mycket kvar att göra för att uppfylla LSS-lagstiftningens mål om jämlikhet, full delaktighet, kontinuitet och att kunna leva som alla andra.
Det är bra att socialtjänstministern Camilla Waltersson Grönvall har deltagit i dagens budgetdebatt. Det är en självklarhet att regeringen har ansvaret för att de goda målen i LSS blir verklighet.
Regeringen måste genom mer tydlighet i lagen och genom att utföra sitt informationsuppdrag som FN-konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning föreskriver tillse att kommuner och förvaltningsrätterna inte feltolkar LSS och sätter käppar i hjulet. Kostnadsperspektivet får heller inte premieras före rättighetsperspektivet, något som vi har behövt ha med oss i dagens budgetdebatt när vi har pratat om LSS-lagstiftningen.
Jag tycker dock, fru talman, att det är väldigt synd att äldreministern Anna Tenje inte deltar i dagens budgetdebatt i och med att äldreomsorgen just nu får genomgå enorma besparingar och nedskärningar på grund av att regeringen och Sverigedemokraterna prioriterar skattesänkningar för de allra rikaste och att ge bidrag till rikas villastädning och kakelsättning i badrummet.
Fru talman! För assistansersättningen föreslår regeringen i budgetpropositionen att timschablonen räknas upp med 3 procent, vilket är en klar förbättring jämfört med de senaste åren. Varken assistansanvändare eller anordnare kommer dock att vara nöjda, eftersom även 3 procent är mindre än löneökningarna.
För att möjliggöra kompetensutveckling, goda arbetsvillkor och avtalsenliga löneökningar för det kvalificerade arbete som personlig assistans är vill Vänsterpartiet årligen höja nivån på schablonen för timersättningen i enlighet med löneutvecklingen.
Regeringen kommer även att titta på möjligheterna att indexera assistansersättningen, vilket är positivt. Här är det viktigt att säkerställa att indexeringen inte börjar på en alldeles för låg nivå.
Fru talman! Föräldraavdraget infördes 2023 med syftet att fler barn skulle få rätt till assistans. Det blev dock ett misslyckande, och i många fall har det blivit svårare för barn att få assistans. Funktionsrättsorganisationerna och vi i oppositionen har krävt åtgärder ända sedan våren 2023, men regeringen har skyndat långsamt. Från januari 2025 kommer dock föräldraavdraget att halveras, vilket får ses som en mindre seger för Sveriges funkisfamiljer. Vänsterpartiet hade hellre sett att föräldraavdraget nollställdes för att säkerställa att alla barn med funktionsnedsättningar får den assistans de har rätt till.
Försäkringskassan anser att det även krävs andra åtgärder för att stärka barns rätt till assistans, till exempel ändring av reglerna för grundläggande behov.
Tillsynen fyller en viktig funktion för att säkerställa att allvarliga kvalitetsbrister, vanvård, övergrepp och andra missförhållanden inom LSS-verksamheter granskas. Det framkom inte minst i Ivos riktade tillsyn av 90 gruppbostäder som visade att olagliga tvångs- och begränsningsåtgärder användes i två tredjedelar av de granskade gruppbostäderna.
Ivo är inte heller skyldig att utreda anmälningar från privatpersoner, vilket bör ändras.
Myndigheten har dessutom svårt att få spetskompetens, eftersom Ivos uppdrag omfattar stora verksamhetsområden, som hälso- och sjukvård, estetisk kirurgi och injektioner, LSS- och SoL-verksamhet samt skyddade boenden. Det är uppenbart att tillsynsbehovet för LSS-verksamhet överstiger Ivos möjligheter att bedriva en heltäckande tillsyn inom området.
Vänsterpartiet anser att LSS-kompetensen behöver höjas inom Ivo men också att det bör tillföras mer resurser till Ivo. Därför har vi budgeterat 60 miljoner kronor mer än vad regeringen har gjort.
Slutligen, fru talman, har regeringen ännu inte gett något besked om vad man planerar i fråga om förstatligat huvudmannaskap och behovsbedömningar för personlig assistans. Att skyndsamt säkerställa att samtliga grundläggande behov ska anses vara av integritetsnära karaktär och därmed vara assistansgrundande i dess helhet är ett viktigt steg för att återupprätta intentionen med LSS. Det får inte styckas upp i små tidsbestämda delar som i dag. Ju fler tolkningar Försäkringskassan gör av domstolsbeslut, desto mindre del av ett toalettbesök eller en dusch räknas som ett grundläggande behov.
Sammanfattningsvis vill Vänsterpartiet se ett statligt huvudmannaskap men först när behovsbedömningen har åtgärdats. Det här ville jag fråga statsrådet Camilla Waltersson Grönvall, men det fick jag enligt kammarens regler inte göra. Men jag återkommer till det.
Tack, fru talman, och god jul och gott nytt år till alla som är kvar i kammaren!
Hälsovård, sjukvård och social omsorg
(Applåder)
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 11 december.)