Herr talman! Jag tackar statsrådet jättemycket för svaret.

Jag är medveten om hur de olika allianserna har skiftat och om olika partiers olika bevekelsegrunder vid olika tidpunkter när det gäller att vidta eller inte vidta olika åtgärder.

Jag tolkar det som att det finns ett ganska långt tidsperspektiv. Jag tyckte inte riktigt att jag fick något svar på frågan om hur vi på bästa sätt går vidare. Det är någonting som också spelar roll för hur oppositionen, så att säga, försöker driva frågan. Det handlar om att det ska bli så tydligt som möjligt för alla och begripligt för berörda personer, så att vi inte stretar åt olika håll när vi egentligen vill samma sak.

Min undran är fortfarande: Vad gör statsrådet för bedömning när det gäller behov av en ny utredning om just detta med behovsbedömningar? Eftersom tilläggsdirektivet inte gavs till utredningen, som då jobbade, är den frågan lite hängande. Det finns dessutom olika uppfattningar. Många organisationer som jobbar med assistans har gemensamt försökt gå ut och vara tydliga. Samtidigt har vi hört att till exempel olika privata vårdbolag som jobbar med personlig assistans inte ser exakt samma farhågor.

Detta är verkligen en knepig situation, tänker jag, för regeringen. Hur ska man gå vidare på bästa tänkbara sätt, så att man fångar upp alla eventuella osäkerheter som finns när man inte riktigt vet vad olika beslut kommer att få för effekt?

Min undran är då fortfarande om statsrådet tror att det kommer att behövas en större utredning för att komma framåt i frågan eller om man kommer att kunna lösa detta på ett annat sätt.

Sedan vill jag förstås också önska god jul, gott nytt år och så vidare.