Fru talman! Det är ju alltid så i budgetarbetet att det finns fler goda ändamål att lägga pengarna på än det finns tillgängliga budgetmedel. Det är alltid tuffa och hårda prioriteringar. Jag förstår att ledamoten Westerlund - och även många andra, för den delen - ifrågasätter just den här prioriteringen. Jag kan dock konstatera att ramen för folkhälsopolitikens inriktning är densamma och att det handlar om en omfördelning inom den ramen.

Hur anslagen kommer att utveckla sig framåt kan jag inte uttala mig om än, utan vi kommer naturligtvis att lyssna på de olika civilorganisationer som är engagerade i arbetet. Som moderat är jag den första att understryka hur otroligt viktigt civilsamhällets roll är. Samhället är större och starkare än vad staten är samfällt, och det är viktigt att vi fortsatt stöder civilsamhällets insatser för att ta hivarbetet ännu längre. Det gäller inte minst bekämpningen av det stigma som tyvärr fortsatt är väldigt stort och utbrett och som gör att människor som lever med hiv i Sverige uppvisar en betydligt sämre livskvalitet än många andra.

För mig och för Moderaterna är alltså hivarbetet fortsatt en viktig fråga, och vi kommer att få återkomma till budgetfrågan. Jag tycker dock att den nya strategin och översynen av smittskyddslagen och informationsplikten är tydliga bevis på att det här fortsatt är mycket viktiga frågor för Moderaterna och regeringen.

(Applåder)