Fru talman! Jag tackar för svaret. Det låter hoppfullt. Jag hoppas att det kommer att ske någon liten justering.

Det är såklart också mycket positivt med den nya hivstrategin och översynen av smittskyddslagen. Det är vi många som har drivit på för under mycket lång tid.

Jag har fått uppgifter från några civilsamhällesorganisationer om att de kontaktade Jakob Forssmeds stab på Socialdepartementet när de såg denna sänkning. Då fick de information om att denna sänkning var medveten. Den skedde med anledning av att Sverige enligt vissa mätningar har nått det så kallade 95-95-95-målet, det vill säga att minst 95 procent av dem som lever med hiv känner till sin diagnos, att 95 procent av dem har antiviral behandling och att 95 procent av de behandlade har väl fungerande behandling med nedtryckta virusnivåer.

Det har lett till att färre får hiv överfört i Sverige i dag än tidigare och att Prep finns tillgängligt för riskgrupper, och alla dessa tre grejer var enligt uppgift med i bedömningen av om anslagen skulle sänkas. Det känns lite cyniskt och olyckligt; det är ju som att man belönas för sitt framgångsrika arbete, som har skett i ett samspel mellan myndigheter och civilsamhället sedan hiv kom till Sverige, med att förutsättningarna försämras. De försämras för att man har lyckats.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hälsovård, sjukvård och social omsorg

Enligt den här organisationen uppgavs också att man planerar att ge Folkhälsomyndigheten ett större mandat att bedriva hivprevention. Ett sådant arbete kommer dock även fortsättningsvis att vara beroende av ett starkt civilsamhälle som kan komplettera och stötta myndighetens arbete. Som jag nämnde tidigare: De som har möjlighet att nå de mest berörda är oftast de organisationer som arbetar för rättigheter och hälsa för dem. Här har vi varit extremt starka i Sverige, och vissa civilsamhällesorganisationer har varit starkare än andra.

Vi behöver också jobba gemensamt för att säkerställa att vi når alla aktuella grupper, och det tror jag inte är möjligt utan ett anslag till civilsamhället. Dessutom påverkar anslaget till hivpreventionen även STI-preventionen brett eftersom man ofta informerar om flera saker samtidigt. Det gäller inte minst RFSU, som är ute på skolor, festivaler och så vidare.

Min fråga gäller alltså återigen detta att man har lyckats med preventionen och att det är tråkigt att mattan lite grann dras undan för de organisationer som har gjort det möjligt.