Fru talman! Jag är glad över att ledamoten Westerlund lyfter fram detta viktiga område. Vi har kommit långt i Sverige, bland de länder som har kommit allra längst i att bekämpa hiv. Det ska vi vara stolta över.

Jag är också glad över att min regering har påbörjat ett arbete med att se över smittskyddslagstiftningen och den informationsplikt som vi alltjämt har i lagstiftningen, trots att ledamoten Westerlund precis som jag väl vet att den som är välbehandlad för sin hiv inte smittar. Det är någonting som jag tror tål att sägas i denna debatt, eftersom jag är rätt säker på att det är många som följer och lyssnar på debatten som inte vet detta. Här har vi alltså en förlegad lagstiftning som regeringen nu ser över. Det tycker jag är bra och väldigt välkommet. Och det vet jag att även ledamoten Westerlund tycker.

Jag är också stolt och glad över att anslaget till hivprevention fördubblades tack vare att vi i den dåvarande oppositionen under den förra mandatperioden lyckades få igenom vår budget. Tack vare Moderaterna och övriga borgerliga partier har det alltså blivit mer pengar till detta arbete.

Men jag förstår att det nu finns en oro för att anslagen framåt minskar. Jag utgår från att regeringen kommer att ta till sig av de synpunkter som nu förs fram och att man kommer att se över hur nivåerna framåt ska vara, inte minst kopplat till den nya nationella hivstrategin, som innebär höjda ambitioner, inte minst i arbetet med att försöka bekämpa stigman. Naturligtvis måste vi se till att de ekonomiska resurser som krävs för detta arbete finns. Nu kan jag bara konstatera att det blir en något minskad budget för detta ändamål framåt. Sedan får vi se i nästa budget hur anslagen kommer att se ut.