Herr talman! Jag tackar för svaret. Forskningsframstegen är ju toppen. Det är vi helt överens om. Det är också jättebra att man lyssnar in synpunkter. Jag tror att det kommer att komma ganska många sådana till regeringen om just det här. Det framgår av budgetpropositionen att de här försämringarna bara är början. Man räknar med att spara in ytterligare över 2 miljarder årligen 2026 och 2027. Exakt hur det ska gå till är ännu inte helt känt.

I höstas bad jag RUT, riksdagens utredningstjänst, att titta närmare på hur den här försämringen kommer att kunna slå mot olika grupper. Det gjordes på premissen att det första trappsteget skulle höjas till 2 000 kronor, vilket nu har blivit verklighet. RUT konstaterade att en sådan förändring beräknas innebära minskade kostnader för högkostnadsskyddet, det vill säga ökade kostnader för patienterna, i synnerhet bland äldre.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hälsovård, sjukvård och social omsorg

I gruppen 75 år och äldre är kostnaden för högkostnadsskyddet högst. I denna grupp beräknas högkostnadsskyddet minska med knappt 140 kronor i genomsnitt per person om höjningen träder i kraft vid halvårsskiftet. Uppdelat på inkomstgrupper beräknas personer tillhörande de två tiondelar av befolkningen som har den näst lägsta respektive den tredje lägsta inkomsten påverkas mest av förändringen. Det här är slutsatser från RUT som ligger helt i linje med det som debattörerna framför i den artikel från helgen som jag nämnde tidigare.

Detta kommer att göra det sämre för några av de grupper som regeringen och Sverigedemokraterna säger sig värna allra mest om, det vill säga till exempel äldre. Jag håller alltså med de här organisationerna. Det är inte rätt att skjuta över ansvaret för inflationen och ökade kostnader för läkemedelsforskning på personer med kronisk sjukdom eller funktionsnedsättning.

Debattörerna skriver att det borde vara självklart för regeringen att prioritera befolkningens hälsa högre. Sverige borde med stolthet kunna finansiera en utveckling som ger jämlika möjligheter för fler att leva aktiva och långa liv.

De som har sämst ekonomi, ofta till följd av sjukdom eller ålder, ska inte betala priset när regeringen vill spara. Det är fantastiskt med de förbättrade resultaten inom läkemedelsforskningen som har gett möjligheten till att många nu kan leva mycket längre och hälsosammare liv till följd av det.

Min fråga handlar om prioriteringen. Varför ska pengarna tas från just dessa grupper?