Herr talman! Tack, ledamoten, för svaret!

Jag konstaterar två saker här. I sitt första anförande nämnde ledamoten sitt engagemang för frågor gällande kemikalier och plast, som han hade jobbat med i sitt förra utskott. Det är det ena. Det andra är att han nu nämner att pengarna går till Arn, för där behöver man mer pengar för att hantera de ökande ärendena. Men Arn har inte samma verksamhet som de civila organisationerna. Arn sysslar med reklamation och tvister. Det gör inte civilorganisationerna.

Sveriges Konsumenter har dragit igång två projekt som heter Mitt kemikaliesmarta hem och Plastkampen. Sveriges Konsumenter deltar som experter i statliga utredningar. De besvarar remisser. De deltar i hearings. De sitter i råd och bidrar till skärpt lagstiftning. De är en aktiv medlem i den europeiska konsumentorganisationen och samverkar med övriga konsumentorganisationer, inte minst inom Norden. De bedriver konsumentrådgivning och information i olika medier. De äger tidningen Råd och rön. Vi talar absolut inte om samma verksamhet som Arn bedriver.

Gjordes någon konsekvensanalys innan man tog beslutet att avveckla stödet? Om ja, vad sa analysen då, och om nej, varför gjorde man ingen sådan? Eller är det så att ledamoten vet att det finns andra aktörer som förväntas fylla det tomrum som Sveriges Konsumenter lämnar efter sig?