Fru talman! När det gäller det sistnämnda tror jag också att den stora utmaningen med Donald Trump som president snarare handlar om att vi får för lite amerikansk närvaro. Det finns också en oro över vad som händer med det viktiga stödet till Ukraina i den situation som vi är i just nu, och detta talar väl snarare för att vi behöver anstränga oss mer i Sverige, Norden, Baltikum och Europa för att säkra vår försvarskapacitet och även Ukrainas.

Det är egentligen två andra saker jag tänker ta tillfället i akt och passa på att fråga försvarsministern. Först vill jag dock berömma försvarsministern för ett alldeles utmärkt gott utfört arbete. Jag tycker också att det arbete som görs i Försvarsberedningen i väl fungerande samförstånd tillsammans med oss har varit konstruktivt, framgångsrikt och viktigt.

Med det sagt räcker det inte att försvarsministern sköter sig och gör ett utmärkt jobb. Hela regeringen behöver göra det. Som jag sa i mitt anförande är jag mer bekymrad över det som handlar om totalförsvaret, som är uppdelat på andra statsråds ansvarsområden.

Jag ska inte ställa försvarsministern till svars för bristerna i infrastruktursystemet, sjukvården och civilsamhället, men jag skulle ändå vilja höra hur försvarsministern ser på de brister som nu blir uppenbara i vårt samlade totalförsvar när andra viktiga delar i det svenska totalförsvaret har uppenbara brister. Sjukvården, infrastrukturen, energisystemet och civilsamhället är de exempel jag nämnde.

Den andra delen handlar mer direkt om situationen med Rysslands invasion av Ukraina, där jag är djupt bekymrad över att Sverige fortfarande är det enda land som jag känner till där man inte har ett enda åtal mot sanktionsbrott. I Finland och i många andra länder har man åtalsprocesser på gång, men i Sverige har vi inte lyckats stoppa de sannolikt tydliga sanktionsbrott som sker och som innebär att det bakvägen går stöd från Sverige till Ryssland, detta trots allt vårt stöd till Ukraina. Det är oacceptabelt. Här borde vi kunna göra mer.