Fru talman! Detta är en känd vänsterpartistisk politik. Vi har föreslagit detta tidigare och framför allt i samband med att vi röstade om det svenska Nato-medlemskapet.

Vi menar på att själva medlemskapet i sig självt och att Pål Jonsson deltar i mötena i Nuclear Planning Group är en del i att Sverige nu legitimerar kärnvapen.

Många ledamöter i den här kammaren underskattar det faktum att vi nu har fått en helt ny del i svensk säkerhetspolitik som inte heter Nato utan som heter kärnvapenavskräckning. Det har jag påpekat ett flertal gånger.

Jag tycker också att det är problematiskt att vi har så få hinder för kärnvapenanvändning. Vi har ett starkt legitimerande, men vi ställer inte på något sätt upp hinder. Det ser vi att våra grannländer Norge och Danmark men faktiskt även Finland har gjort på olika sätt genom att säga: Var försiktiga med kärnvapen. Använd inte kärnvapen i vårt namn.

Skälet till att vi refererar till Frankrike är att visa på att det inte finns en total enighet i Nato om NPG-gruppen, Nuclear Planning Group. Man kan som land välja en annan strategi och en annan väg.

Sedan kan man tycka att det är jättefint att Sverige får sitta med och ge råd om hur andra länder ska använda kärnvapen. Problemet för oss är att kärnvapen används i vårt namn över huvud taget.

Det är inte så att vi vill ha den franska politiken. Vi vill bara ha samma typ av strategi och förhållningsätt. Frankrike är fortfarande en kärnvapenmakt. Det är en av världens alla kärnvapenmakter som nu förnyar sina kärnvapen och rustar upp dem.

Jag hörde Björn Söder säga att det var farligare förr under det kalla kriget. Det vi ser nu är att kärnvapnen är större. Laddningarna är betydligt kraftigare i dag än vad de var under andra världskriget. Det ökar också risken för att kärnvapen ska användas.

Jag vill se en politik där Sverige har fler trösklar och en kärnvapenfri zon i Norden, Östersjön, Europa och Arktis. Vilket som – det kvittar för mig. Oavsett vilket skulle det göra oss säkrare som land.