Herr talman! Jag vill börja med att instämma i allt det som min kollega Nadja Awad har sagt från talarstolen.

Jag lämnade in en interpellation gällande afrosvenska barns situation i den svenska skolan och risken för diskriminering med anledning av Diskrimineringsombudsmannens rapport som släpptes häromveckan. Detta är långt ifrån den första rapporten som visar på att rasism är ett stort samhällsproblem och att det också i hög grad förekommer i skolan. Det är inte den första rapporten som säger att afrosvenska barn har en extra dålig situation när det kommer till att bli utsatta för diskriminering i den svenska skolan.

Stiftelsen Friends har år efter år sagt att rasism är den största grunden till diskriminering i den svenska skolan. Rädda Barnen har år efter år tagit fram rapporter som visar att rasism är den största diskriminering som sker i skolan. Det sker mellan elever, det sker från personal gentemot elever och det sker från elever gentemot personal.

Jag ställde denna fråga förra veckan till statsminister Ulf Kristersson med anledning av Diskrimineringsombudsmannens rapport: Jag undrar om Ulf Kristersson och hans högernationalistiska regering har en plan för att se till att Sverige ska följa internationella lagar gällande diskriminering och därmed säkra att alla afrosvenska, judiska och muslimska barn som utsätts för rasism aldrig ska behöva utsättas för det i framtiden. Då blev svaret: Det händer att jag på allvar ifrågasätter vänsterns ärliga motiv i dess antirasismretorik. Förra året gjorde en del människor allt de kunde för att förnedra och håna muslimer genom att bränna Koranen. Även om det är lagligt sa jag gång på gång: Gör det inte! Då var det ingen som frågade om jag inte såg allvarligt på antisemitismen. Nu säger jag: Sluta upp med era antisemitiska trynen! Sluta upp med att säga att staten Israel inte har rätt att existera och att judar är skyldiga till allt världens elände! Nu får jag i stället gång på gång frågan om jag inte är bekymrad över islamofobin. Det är ett sådant hyckleri.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag hade alltså ställt en fråga om afrofobi i skolan, och det här var svaret från statsministern. Frågan om afrofobi i den svenska skolan bemöts alltså inte ens från regeringen.

Skolministern har varit bättre på det, måste jag säga. I svaret finns det ändå ett erkännande av att det här är ett problem. Det lyfts också fram exempel på åtgärder som regeringen har vidtagit. Jag vill då bara gå igenom de tre åtgärderna.

Den första handlar om Forum för levande historias uppdrag. Detta uppdrag har funnits länge. Det är inte denna regering som har gett det. Men rasismen fortsätter likväl i den svenska skolan.

Den andra frågan handlar om att Diskrimineringsombudsmannen har fått i uppdrag att utveckla och sprida kunskap om afrosvenska elevers utsatthet för rasism - jättebra. Därför har nu också DO släppt denna rapport. Men vad gör man åt detta? Den tredje frågan är hur man med trovärdighet kan prata om att man som regering står upp mot diskriminering och rasism när hela detta regeringsunderlag vilar på röster från ett parti grundat i nazismen. Det är ett parti vars historia går ut på att kränka människor på grund av deras så kallade ras eller huruvida man har en funktionsnedsättning eller inte. Hur kan man på allvar mena att det partiet och den regeringen kan anses vara trovärdiga i denna fråga?

Faktum är att den enda företrädare för de borgerliga partierna som inte vilar sitt mandat på de högerextrema är talmannen Andreas Norlén, som har fått röster från alla i den här riksdagen.

(Applåder)